...kommer här ett referat av kvällen på Harrys. det började med förfest i ett hus i Källby. Vi var ett helt gäng höner och en tupp. Jag tror bestämt han valde ut en av hönorna för jag såg dem senare på Harrys, ruvandes i ett hörn. Det var en trivsam tillställning, förfesten, och när klockan närmade sig 20,00 drog vi oss utför att invänta den taxin som var beställd redan dagen innan julaftonen. Vi väntade...och väntade...och väntade...och värdinnan för kvällen hann nog med att ringa till taxi minst tre ggr för att tala om att - Här ringer jag i god tid, dagen innan julafton för att försäkra mig om att vi ska få en taxi i tid till kl. 20,00. Taxi var benhårda och framhävde att det var beställt till kl. 22. Efter mycket om och men kom det en stackars taxichaufför och han ska vara glad att det inte var långt mellan Källby och Lidköping just denna kväll. Fast vi försökte att inte skjuta budbäraren, vi var ju bara tvugna att meddela honom ett par ggr om att det kanske är mycket folk på Harrys och vi nu pga detta hamnar sist i kön.

Det gjorde vi ju iofs men det fylldes snabbt på även efter oss. Efwa hittade snabbt en karl från Leeds som hon skulle, på sitt västgötska vis, lära att tala riktig engelska. När det inte riktigt gick ringde hon raskt upp landsmannen Pete åt honom och di talade länge och väl. Ska bli spännande i morrn att över en god eggnog, få höra vad ni talade om Pete ;-) Det jag hörde var att det var helt crazy in Lidkoping ett antal ggr. När vi väl kom in så var det öppet på bägge planen och där uppe skulle man hänga jackorna och där var även pytterummet Scotts skulle spela i senare på kvällen.
 
Jag hade väl inte researchat så mycket till denna kväll kan jag väl erkänna en och i min värld där allt är så enkelt så skulle de spela ungefär som Arvingarna gjorde på Olins. Alltså en riktig spelning...som di antagligen alltid gjort innan di blev popstjärnor men nähä då. Ett uppträde var det. Under tiden tills de skulle spela fick man gå omkring på Harrys och trängas med allsköns fulla folk och äta nachoställrik bestående av nachochips och en hög med smält ost. Tack för det och ölen Lizzy. Jag ska bjuda igen...fast det får bli nåt lite mer exklusivt. Kanske till och med en kôrv med mos...och gurkmajjo. Jag tog mig en cider när jag kom in och sedan , helt mot  min vilja, fick jag även en öl av Lizzy. Steffo skulle nämligen jobba dagen efter och det är inte lätt att jobba med två barn i släptåg så jag var tvungen att vara hemma i hyfsad god tid. Bussarna från stan går inte via Istrum (konstigt) så det blir ju till att slagga i Glömda Byn men då får man ju inte ha kvar fyllehunden i ansiktet när man drar iväg med bilen. Jag är som tur är klarsynt nog att inse att "ju mer man dricker, desto mindre gör det att man dricker mer" vilket numera är ett av Maloos bevingade uttryck (har ett par på lager) så efter den ölen var det slut på alkoholhaltiga drycker. Vid 22 tiden gick jag och Lizzy upp till Scottsgolvet och hängde våra väskor på kravallstaketet och sa till oss själva att vi är ju längst fram, wow, vi kommer ju va fru Scotts efter den här kvällen. Men varför kommer de aldrig. Jaha, det var inte förrän 23,30 de skulle spela. Då var det ju ingen ide att stå där och hänga. Nästa gång vi skulle gå upp var det stört omöjligt att komma fram över huvudtaget. Vi gick ner igen och satte oss vid ett bord och då kom Agge och ringde upp sin kära mor. Tanken var att jag skulle skoja med dig Lotta och saga att Angelica var fulldålig men vad du hörde det vet inte jag. Jag hörde i vilket fall som helst inget av vad du sa eller om du ens svarade. Andra gången hörde jag dig väldigt svagt. Förlåt om vi störde din skönhetssömn eller så ;-)

Rätt vad det var så var kl. kvart över 12 och jag fick springa upp för trappan för att försöka få nån glimt av Scottarna men denna kväll var det som fördömt. Store vakten stod i dörröppningen och släppte inte in en (s)kotte till. Det var SÅ jäkla mycket folk och då i just det ögonblicket längtade jag hem. Jag kollade efter mor som hela kvällen suttit på samma fläck i en trappa för att dra med henne ut till bussen som gick vid halv ett. Men se trappan var tom. I panik ringde jag till henne och mobilsvaret gick på. Jag tänkte att hon kanske var inne på dansgolvet och försökte än en gång gå förbi den hånflinande vakten. (jag tror det var din kompis Mijkii) men det hade vart lättare att komma in i vita huset än att tränga sig in där det insåg även jag. Jäkla Harrys, tror dom att jag betalar 150:- för att bara få vara i de sketna barerna och stå och blega på en hånflinande vakt (vaktproven består nog i att titta på filmer med de jävligaste vakterna i, sen får di visa upp några hånflin, putta ner en docka för en trappa och ta polisgreppet på en intet ont anande oskyldig och vips har de fått vaktlicens...eller är det jaktlicens??) Nej ge mig tillbaka mina pengar NU. Iallafall så uppenbarade sig min mor som genom ett trollslag och jag har aldrig blivit så glad att se henne. Nu drar vi hem sa jag och nu var goda råd dyra om vi skulle hinna med bussen. Vi hade inte tid med några felsteg. Men tala gärna om det för mor min. Hon fick allt bita i det sura äpplet...eller var det den hårda leran. Av hänsyn till hennes släktingar så visar jag inte bilderna jag har av henne i min mobil (för det är risk att vi skrattar ihjäl oss) men de i Götene som ser en kvinna med knotigare näsa än Pomperipossa så.... 

Nej skämt å sido. När vi gick till busshållplatsen, som de förövrigt hade flyttat på sen senast jag åkte buss, så hade de väl inte riktigt asfalterat klart allt och det var ett stråk med bara halvt om halvt fryst lera. Det gick jättebra om man hade platta skor på sig men kombinationen höga vassa klackar och klunkade på ölflaska var inte så bra. Efter första chocken av att jag såg framför mig en massa utslagna tänder och blåljus till sjukhuset så var det bara ett befrielsens skratt Efwa, inget annat. För nåt roligare har jag aldrig sett.......................................................................................................................................................................................................
.............................................................................................................................
Ursäkta, jag fick visst ett skrattanfall till. Om några år när det är preskriberat ska ni få se på träsktrollet i min mobil.

Väl hemma i Götene så avslutatdes kvällen på bästa Ander-vis. Med gröt, skinksmörgås och Jansssons. Det smakade smaskens vid halv två tiden på natten och bara en nachotallrik innanför västen. Och när Scotts börjar spela på normala dansställen igen...då står jag längst fram vid scen...med dig Anonym....för  jag tycker om dig också...massor...