Dagen Bruce börjar bra. Fint väder och ett glatt humör på mig, Steffo och hans bror Björn när vi for i väg mot Göteborg.
Första stoppet var i Hol där vi inhandlade 3 kg godis så vi skulle stå oss hele dan. Väl framme i Gbg så gick vi in på Liseberg och berusade av vetskapen att vi var där utan barn gjorde att vi tog oss varsitt åkpass. Tyvärr hade jag ju med mig två räddharar som inte våga åka vare sig Kanonen eller nya atraktionen Uppswinget (tack gode gud för det).
Men Balder, Uppskjutet och lite annat smått och gott blev det i allafall. Tjänade in åkbandet gjorde vi nog inte men man lever bara en gång så vad ska man spara pengarna till då??

När vi tröttnat på Liseberg drog vi till Avenyn där jag till och med fick gå innanför dörren på en skoaffär...tusen tack grabbar. Björn ringde till 2 andra kompisar som skulle med på Bruce men som tagit egen bil (och som till råga på allt hade Björns biljett) och så träffade vi dom för en bit mat.

En underbar Restaurang som hette Meze och som låg på Vasagatan. Grekiskt stuk var det på det hela och grekisk värme var det inne i rest. så vi höll änna på att kövna. Men go mad og möe mad åt vi. Jag tog riven friterad zuccini med tzatsiki till förratt och Mixgrill till varmrätt bestående av grillad kyckling, köttfärs och lammstek med tzatsiki och vitlöksmarinerade potatischips...sååååå gött. Till det drack jag 7 glas med vatten och di andre lika mycket öl. Behövdes i värmen.

Tillslut kom det vi alla väntat på....Bruce Springsteen på Ulllevi.
Prick kl. 21,00 kom han ut på scenen och sa Hej Goetebåerg...måer ni brao....på "perfekt" Svoenska.

Sen drog han i gång den omisskänliga inledningen till Born in the USA och då blev det gåshud på armar och tårar i ögonen på Maloo...som inte ens är så stort fan av Brucan.


 

Sen tyckte jag i och för sig att han mest skråla fram texten men det var ändå en riktig ståpälsare.
Sen fortsatte han att spela låtar i ca:3 timmar och att han inte fick hjärtattack på kuppen det begriper jag inte. Han var verkligen mån om sin publik. En kille fick hålla micen när han skulle ta ett gitarr-riff och han visste inte om han skulle skratta eller gråta såg det ut som..det är med på sista låten på klippet.
En tjej var han framme och sjöng hos jättelänge och hade hon man och barn innan är dom ett minne blott nu för det lös "Bruce-jag-är-din-för-evigt-ta-med-mig-hem-I-love-you-forever" om hela henne.

Solen sjönk i takt med att stämningen höjdes och när det väl var mörkt ute såg man ljus från kamerablixtar och mobiler runt hela Ullevi. När extranummren började och 58 000 personer och lilla jag sjöng Hungry heart då blev jag också kär i Bruce. Vi hade kunnat vara 58 001 personer men det var en som tagit sig till "Snikens höjder"



Det var nog inte riktigt lika trångt där i o.f.s.

Bilderna blev ju inte dom bästa för själva Bruce var ju bara en 2 cm hög figur på en scen lååångt bort men det fanns ju stora bildskärmar...här kommer dom det blev i allafall...

   The Boss



  The Man and his Sax



   Alla folk  



   En lycklig Steffo


Det var tre euforiska personer som satte sig i bilen för färd hem. Euforin släppte dock strax och innan vi lämnat Göteborg satt två av dom och sov...
Den 3:dje (alltså jag) var vaken mestadels...blundade bara lite på dom raka sträckera...med farthållarn i. Vid Motoristen i Vara fick jag gå ut och gå en sväng och sen satt jag och diggade till musik med AC'n på det kallaste och tänkte att man kan väl inte somna när man sjunger...skrattade lite galet ibland när vägen kom böljande och gjorde konster och när jag såg hästar som löstes upp i det tomma intet. Vi kom hem men det var nog på Guds försyn.

Jag har dragit några slutsatser av denna resan och dom är som följer :

1. Det är inte konstigt att di som sjunger på scenen har underbett allihop när di prompt ska ha micen lite snett lutande neråt...dom måste skjuta fram hakan för att det ska höras nåt då.( sen får man inte ha ätit för mycket tzatsiki om man måste dela mic med nån + att det borde underlätta om åtminstonde en av dom hade överbett i stället)

2. Hade jag haft min stegräknare skulle det vart den dag jag gått mest steg på sen den införskaffades...3 tim. stampande måste ju räknas.

3. Åker man Kanonen på Liseberg ska man inte ha tubtopp på sig!!

Tack till alla som orkat läsa detta långa inlägg...jag ger här ett löfte...innan jag dör SKA jag ha lärt mig spela saxofon.