En sån bedrövlig natt!!! Vid 7 tiden igår kväll skulle jag göra pannkakor till barna. Alma skulle sin vana trogen hjälpa till och vispa. Upp på sin tripp-trappstol och frivoltade baklänges rätt ner i klinkergolvet. Hon skrek som en stucken gris på en gång och det kändes ju rätt bra. Trött blev hon med en gång men det var ju ändå läggdags och hon hade inget vilat på dagen så om det var vanlig trötthet eller inte var svårt att avgöra. Pannkakor orkade hon inga iallafall. Väl i sängen skrek hon : -Mamma, jag måste kräksa...blööörp.

Det blev till att ringa sjukvårdsrådgivningen som tyckte vi skulle åka in till akuten så nån fick titta på henne. Vid 20,45 var vi inne och vid 21,40 fick vi komma in på ett rum. Där togs det temp, tryck och puls och det verkade vara som det skulle. Strax efter 22 kom en sköterska in och sa att nu har nattpasset tagit över. Doktorn hade fått springa upp i huset på akut grejjer men att det nog inte skulle dröjja så länge till. Alma hade precis somnat efter att vi läst alla 7 böcker som fanns att tillgå.

Sen började jag att vänta...och vänta...och vänta...Vid ett-tiden gick jag ut för att se om det var många före oss och då hade dokktorn fått gå till andra avdelningar igen + att dom väntade in en trafikolycka så det dröjjer nog ett tag till sa dom.
Apu, apu...Det är ju inte klokt...EN doktor på en akutavdelning...man åker väl inte in om man inte tycker att det är lite akut. Hade inte sjuk.rådgivn. tyckt att jag skulle åka hade jag aldrig gjort det och dom skickar ju inte in en i första taget.

Funderade ett tag på att gå och säga att vi åker hem och kommer in om det blir värre för Alma själv verkade inte så tagen sen vi kom in på sjukhuset. Hon sov lungt och var lätt att väcka. När jag även läst ut dom 23 tidningar som fanns och lyssnat tillräckligt på trafikolyckan som skrek för full hals ute i korridoren så la jag huvudet mot britsen och försökte vila. Inte så lätt när man tillbringat 6 timmar på en pinnstol. När doktorn äntligen kom 03,30 visste jag inte vad som var fram eller bak, upp eller ner, rumpa eller pinnstol. Hon pratade i 5 min.( två minuter kortare än tilldelad tid/patient. Varje fall ska vara avklarat på 7 min, är det nåt akut så ställer det till det hela med förseningar och annat...ja det är ju ovanligt med akuta fall på akuten :s)
Det vi brukar göra på sjukhuset är att övervaka och väcka en gång i timmen för att se om det blivit en försämring...vill ni ligga kvar över natten eller åka hem....ja det var ju inte mycket natt kvar att tala om så vi åkte gladeligen hem. Det var väl i.o.f bra att vara på plats om det hade blivit en försämring men guuud vad trött jag är.

Kl. var 4 när jag närmade mig Istrum och då gick solen upp bakom ängarna och skogen...vet inte om jag blev religiös eller om jag bara var övertrött men det var sååå vackert. Hade jag bara hittat mobilen kunde jag laddat upp ett kort taget från bilen men den har jag satt på ljudlös och sen försnillat.

Nej nu måsta jag hoppa in i duschen så jag är pigg och fräsch på jobbet sen...sista dagen på "Bruppbostaden" JIPPIE