Jag har länge länge letat efter en låt med Toffelhjältegänget Per Dunsö och Ola Ström. Jag hittade den i ett klipp på Youtube som jag lade ut för några dar sen och har sett på deras hemsida att den finns på en skiva som heter Toffelhjältarna går igen men den skivan har vart helt stört omöjlig att få tag på. Har sökt över hela internet och så igår i ren desperation slängde jag iväg ett mail på Solstollarnas hemsida där jag undrade hur i hela friden man kan få tag i den låten. Någon timme senare hade Per skickat en  fil till mig med denna underbart vemodiga sång på. Här kommer texten till den .

Nånstans vid Stureplan

På ett café nånstans vid Stureplan
sitter Susanna, längtar bort ifrån stan
sitter så ensam i en egen vrå
vid ett bord för två

Det är den allra första sommardan
på ett café nånstans vid Stureplan
hon har väl suttit sen tolv så där
för Susanna är kär
så förtvivlad och kär

Dom båda möttes på en fest i går kväll
han var så fin, så ovanligt snäll
dom satt så tätt på förälskat vis
allt kändes rätt precis

Dom skulle träffas redan nästa dag
på ett café nånstans vid Stureplan
och sitta ner i en egen vrå
vid ett bord för två
ett litet bord för två

Kvällens sista dans, i en egen värld
långt från fest och skratt
i en park på Söder
mötte dom vårens allra sista natt

Fast det gör ont börjar Susanna förstå
hon gör sig klar, betalar och går
så tomma gator, så ödsliga torg
och hjärtat fyllt av sorg
ett ensamt hjärta i sorg

På ett café nånstans vid Stureplan
där sitter Kjelle, längtar bort ifrån stan
sitter så ensam i en egen vrå
vid ett bord för två

Han tittar ut, en buss kör förbi
ser Susanna sitta ensam däri
han dricker upp, det är dags att gå
kan ej riktigt förstå
han som längtade så

Två tomma bord med plats för två
i var sin egen vrå
och två som längtade så.

© Universal/P G Music

Buhu...kunde dom inte kollat runt lite på den jäkla cafét, det har jag undrat sen nångång på 80-talet. Kanske måste släppa det och gå vidare snart. Men nu när jag fått låten kanske det är ett steg på vägen...så än en gång...TACK