Nu ska jag berätta sagan om den lilla snurriga damen. Det är en saga som utspealde sig någon gång på 1990-talet (så det är preskriberat vid det här laget).

Det var en gång i en liten by som hette Glömda Byn en liten snurrig dam vid namn Eivor. Den lilla damen älskade att resa och då gärna i glada vänners lag och resmålet var allt som oftast det fina landet Danmark. Det här var på den tiden det fortfarande var väldigt billigt på taxfreen och att handla på Damsgaard, butiken i andra änden av den långa slussen från Danmarkfärjan. Eivor hade ordnat en hel busslast med trevliga vänner från Glömda Byn. De vänner hon inte lyckats få med sig hade hon tagit upp taxfreebäställningar åt. Det var diverse parfymer och lite annat smått och gott.

Resan började som vanligt i ottan och sedan var det sång och glädje ända fram till terminalen i Göteborg. Eovir hade spelat in ett  blandband som hon döpte till Denmark med idel bra låtar på, bl a You never can't tell, Fröken Stjärna och I want to break free...åååhh va vi sjöng.

Väl inne på båen slog vi oss ner i Bar Broadway...eller var det Bar Lido, nåväl det var ju dock ett par år sedan. Bartendern var en hyvens kille. Billiga drinkar hade han, det fanns både Cointreau och Morfar. Eivor som inte har så bra minne var allt orolig för att hon skulle glömma köpa parfymen åt vännen i Glömda Byn så det gjorde hon direkt.

Efter 4 timmar och minst lika många Cointreau senare var vi äntligen framme i Fredrikshavn. Eftersom dessa resor mest gick ut på att handla så billigt som möjligt och att få åka stor båt, var vår tid i Fredrikshamn något begränsad. Vissa av oss gick in på puben Kridthulen och lyssnade på Jukebox medans en del andra,bl a Eivor gick in på matstället med de varma tallrikarna.

Alltför snart skulle vi gå på vår båt igen. Väl på båten satte vi oss på baren igen. Jag och Eivor och våra vänner lämnade in våra jackor i den bemannade jackinlämningen och sedan fortsatte vi båtåkandet. Eivor var väldigt upprörd.
-Vad är det Eivor, kan vi hjälpa dig med något undrade vi.
- Oh, ve och fasa sade Eivor, jag har glömt XXX parfym på matstället med de varma tallrikarna. Hur ska detta gå?? De var ju betalda och klara.

Ja, det var ju inte mycket vi kunde göra förutom att hjälpa Eivor att dränka hennes sorger så gott det gick i baren. Så det gjorde vi. Men ack så hon grämde sig. det gick inte långa stunder utan att vi hörde:  -Hur kunde jag glömma dem i matstället med de varma tallrikarna...

När båten närmade sig hamnen i Göteborg började vi alla, mer eller mindre sjösjuka, att leta efter lappen till jackinlämningen. Eivor ropar glatt till mig...: -Maloo, här har du min nyckel, kan du hämta ut min jacka!
Nyckel?? Svarar jag. Vadå nyckel, man fick en lapp här.
-Ja just det säger Eivor, det här är ju nyckeln till förvaringsskåpet på terminalen i Danmark där jag låste in XXX's parfym.

Ehh...jaha men, matstället med de varma tallrikarna då??

Jaha, det var bara att åka hem med nyckel och utan parfym. För vem som helst annars, hade nog sagan slutat här men inte för Maloo och Förvirrade Eivor. Dagen efter som råkade vara en söndag då lejde de lilla Lolen som privatchaufför och åkte till....ja just det...Fredrikshamn.
Ni må tro att de undrade på båten. Eivor vågade inte gå fram till baren men jag peppade henne och sa:
-Klart han inte känner igen dig. Det åker ju massor med folk på dessa båtarna.
Ack så fel jag hade. Det räckte med en blick...
-VA, idag igen.
-Ehh...ja vi glömde nåt...eeh.

För min del var det en givande resa för i ett dragandes av en enarmad bandit rasslade det ut 500:- i enkronor. Och eftersom det inte var jag som var förvirrade så tror jag inte jag stod för återresan. Parfymen den låg snällt och väntade på oss i skåpet på Danmarkssidan i alla fall och på hemvägen lyssnade vi på Eivors alldeles nygjorda blandband......
                                     
                                                               Denmark - The return