Underbart är kort

Lika lycklig som jag var igår när solen sken från en klarblå himmel från morgon ill kväll, lika olycklig blev jag i morses när det var grått, småregningt och blåste halv orkan. Det enda som piggar upp mig då är den strida stöm av goda vänner och familj som avlöst varandra. Det började med Momossarna till 11-kaffet. Förevändningen var att planera träning till 7-8 åringarna på Vallen på långfredagen och det gjorde vi också. Men den bästa anledningen är allt att man får träffas och tjattra lite. Innan de åkt så ringde Herr och Fru Seth/Andersson med kottar. De hade vart i storstan och då går ju änna vägen så lämpligt förbi här. Det var inte igår vi sågs så det var himla trevligt. Vi planerade in våran första husvagnstripp på Kristi Flygare. Vänersborg ska vi prova oss på. Är det kasst väder så finns där ju ett badpalats (sen är det inte allt för långt till Överby kom jag och Karin på) När de åkt så var det bara att vänta på nästa besök. Mor och syster. Vi ska ha fotspa. Det kan behövas. Efter vintern instängdhet kan de behöva fräschas upp innan man släpper dem fria. Folk kan ju få uppkastningsreflexer vid åsyn annars.

Jag har ju även glömt att berätta om mina tre nära-döden-upplevelser. Den första kom i tisdags när jag provade på friktionsträning på gymet. Herre min skapare vad det var jobbigt. Hade inte grundat så bra för tisdagar är en av mina längsta skoldagar så det var fukost kl. 7 och sen inget direkt (förutom naturgodis) förrän lite pasta kl. 18. Vid 19 när passet började så var jag helt färdig redan efter uppvärmningslåten. Jag funderade allvarligt på om det inte var lindrigare att lägga sig ner och dö än att fortfölja passet.  Så där i efterhand vet jag ju att det hade vart bättre med döden för då känner man ju inte lika märkbart av den grymma träningsvärk man fick av denna träningsform.

I allafall överlevde jag passet med nöd och näppe. Min andra nära döden kom på torsdagen när jag skulle försöka mig på boxning med jordens träningsvärk. För en gångs skull vann du nog Lizzy ;-) Berodde enbart på min invaliditet.
   I går kväll kom så den tredje dödendöden. Alfred har fått för sig att vi ska springa elljusspåret varje kväll för han behöver öva upp sin snabbhet inför fotbollsäsongen. Det ska börjas i tid om man ska va med i landslaget. Vi skulle springa åt varsitt håll och se vem som kom först i mål. Jag fick springa "bakvägen" och det är uppför uppför uppför som gäller. Jag tog sats, glodde rätt ner i backen och började springa. Efter ett tag fick jag titta upp för att se hur långt det var kvar...och där stod Herr Älg och blega på mig. Gulp....Buuuu skrek jag allt vad jag var värd och han lommade i väg. När jag sen mötte Alfred var han helt till sig och skrek att jag mötte en älg på spåret. (snäll mamma å skrämma älgen rätt mot sonen). Vad gjorde du då frågade jag.

Jag stannade och sa...Åååhhh maaaajjj gaaaadd, och då stack han.

Vi överlevde ju detta med och nu får det allt räcka med döden ett tag. Men på tisdag blir det funktionell igen och i kväll var spåret älgfritt.


Kommentarer
Postat av: Carina

DU KAN VARA HELT LUGN! TURKEN ÄR PÅ G

2009-04-08 @ 07:30:05
URL: http://sinneskatten.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0