Första, andra och tredje...

...dagen med katt har sett ut som följer:

Fredag: Kvällen tillbringades ömsom under badkaret ömsom under skötbordsbyrån i badrummet. De enda kort jag fick var på familjemedlemmars ben som stack ut här och var när de låg på golvet och försökte få kattstackarn att förstå att vi inte är så farliga. Minsta ljud och han skakade som ett asplöv. Stackars kissen. Han och hans syster hade dumpats som kattungar utanför ett stall och systern var placerad i jourhem för hon var så skygg av sig. Hur kan människor göra så mot ett djur. Grrrr. Felix hade i allafall blivit mycket säkrare och var kelig och gosig. Han bodde ju i en bur på katthemmet där så han blev väl helt förstummad över hur stort ett hus kunde vara. På natten låg vi vakna jag och Steffo och lyssanade efter vårat nya lilla barn som vågade tassa omkring lite när han trodde att alla sov. Mitt i natten kom Alma till oss. det händer aldig att hon gör det men just den natten hade hon hög feber och då kändes det väl tryggt. Och när männsikan var borta dansade katten i sängen. Eller rättare sagt...han använde hennes säng som toalätt. Han hittade väl inte tillbaka till badrummet stackarn.

Lördag: Felix var försvunnen. Vi letade överallt. Under badkaret, under byråar, soffor under sängen. 10 ggn jag tittade under sängen så hittade jag honom. I ena hörnet i resårmadrassfrottéskyddet. Han hade gjort sig en liten hängmatta där. Så denna dagen fick vi ligga under sängen när vi ville gosa med honom. Han är jättegosig och spinner som värsta sågverket men minsta rörelse så blir han skraj. Har inte velat fota för blixtens skull. Frampå kvällen fick Alfred fram honom en liten stund för snabblek med en liten mus. Tur det för Alfred hade börjat misströsta och längtade efter gammle Musse istället. När vi hade gått och lagt oss och noga stängt till dörren till vårt sovrum så lillkissen inte skulle förirra sig och lätt hitta in till lådan i badrummet så vågade han sig upp i våran säng. Så fort man rörde sig hoppade han ner men han var snabbt upp igen. Rätt var det var fick han syn på en annan katt. Spegelbilden såg antagligen skräckinjagande ut för attans vilken stor svans han fick. Natten gick sedan fint och kattmaten var slut och lådan var full på morgonen. Duktig kisse.

Söndag: Hela dagen har tillbringats under sängen. Kanske var den "andre" katten i huset som skrämde upp så nu har vi en fin filt över spegeln. nu på kvällen har han gått på upptäcksfärd. Ätit lite tulpaner från vårat köksbord och precis nyss klättrade han upp i bokhyllan och fick en pärm över sig så nu ser vi väl inte honom på en vecka till. Men jag tycker han gjorde stora framsteg i kväll så vi får väl hoppas på det bästa.

Nu ska jag gå och leta rätt på honom och tala om att det var en dum pärm.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vad mysigt det låter med en kissekatt. Farliga pärmar är ju inte bra att få på sig men han lärde nog sig att inte klättra i bokhyllan. Tryggast under sängen eller under badkaret,förstår han. Har man bott i en bur så blir världen mäkta stor på en gång. Nya dofter och människor, inte helt lätt att vara katt. Men vilken tur att han hamnade hos er, nu får han det bra! Kram

2009-02-23 @ 14:48:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0