Har idag för första gången varit barnvakt åt världens bästa Elliot. Alfred tyckte vi skulle dela upp tiden mellan mig, Alma och han. Alma skulle vara först, sen jag och sist han. För då slapp han antagligen att byta blöja för det borde redan var avklarat tills det var hans tur. Smart grabb.

Jag tyckte vi klarade av uppdraget bra. Jag lyckades få i honom lite mat och Alma roade honom med diverse sagor och konster. Efter ett par timmar börjades lillpojken klippa med fransarna lite och vi bäddade ner honom i Almas säng. Där sjöng hon en gonattsång för honom och innan jag visste ordet av så låg de skavfötters och snarkade bägge två. Väldigt bra gonattsång.

När stadsfararn väl kom tillbaks bjöds det på en god köttfärsröra och spaghetti (för de som inte GI'ar, grönsallad och brysselkål/gröna bönorsallad, avocado, goda ostbollar och vitlöksoliver. Till det ett gott bubbelvatten.

Nu är det bara två dagar kvar till nyårsafton. Den firas in på Momossen i glada vänners lag.

Så Gott Nytt år alla vänner.

Fast det är ju en sanning med modifikation är klart. Om man med ledigt menar att man bara kan slappa och göra vad man vill så är jag INTE ledig. Fast jag går inte i skolan i allafall. Alltid nåt. Det är ju nämligen en julafton som närmar sig. Och jag var så himla redig för några veckor sen och gjorde julgodisar och fick ner jullådorna från vinden. Jag frös in julgodisarna och gick med i GI-viktkoll. Jag är fortfarande med i GI-viktkoll och fortfarande står julgodisarna i frysen. Men jag är inte så AKTIV i GI-viktkoll och godisarna går så bra att äta direkt ifrån frysen. Så nu får jag väl göra en sats till. Och jullådan kanske jag skulle ta och öppna nu också när den ändå stått där på golvet i ett par veckor. Skulle ju bara städa först. Städa är nåt som inte hör till min göra-vad-jag-vill-lista.

Nu nu får det var slutgnällt, tomten kommer ju snart. Bäst att vara snäll. Och det bästa av allt är att Steffo har sina principer. Helst ska allt göras dagen innan julafton. Och då jobar jag. HAHAHAHA...då kan han gå här och städa, pynta och koka grisrumpa. (Eller så får jag jäkligt brådis på kvällen)



Här är en tomte vi hade på besök för några år sedan. det höll på att ta en ände med förskräckelse. Han hade nog punchat lite för mycket innan han väl kom till oss så det första han gjorde var att gå rätt in i en vägg och braka ihop på golvet. Sen hade han ett rätt våldsamt sätt att dela ut juklappar.

Var man inte bra på lyra
kunde det gå illa åt presenter dyra

I dag var det julfest på Alfreds skola. Alfred var stjärngosse och när Staffan Stalledräng skulle sjungas så gick Alfred och 4 andra killar fram. Egentligen skulle de vart sex stycken men så var det en som inte vågade vara med och sjunga. Och då ställer sig mammas underbara kille och sjunger första versen helt själv. Hur stolt blir man då eller?? JÄTTE! 

Det var även ett lotteri på julfesten. Man fick ta med vinster som skulle lottas ut så det fanns en herrans massa vinster där. Vi köpte 20 lotter och vann fem vinster. Det var bra utdelning. Det var en låda med godis, typ gott och blandatgodisar, en cloetta chokladkartong, en John Deeretröja (gissa vem som valde den ;)), en kalender och 4 st äggkoppar.  

Nu är det bara två dagar kvar i skolan, sen är det äntliiigen jullov. Då kanske jag hinner med att pynta färdigt här hemma. Jag hade ett ryck förra veckan men det rycket falnade snabbt så tomtarna ligger kvar i sin låda än. Kommer dom inte upp snart så får dom ligga kvar för snart är det väl ingen ide. Man tröttnar ju så snart efter jul och vill ha in tulpaner och vår istället.

Gonatt alla!

Vi har fått en för tidig julklapp. En dammsugare, av svärmor och svärfar. Vi fick åka och välja ut den själva för det är ju rätt individuellt med hur man tycker en dammsugare ska bete sig. Jag var mest intresserad av att den faktiskt kunde suga upp damm för det har våran gamla inte kunnat på många år. Men så är det också den dammsugaren jag köpte när jag flyttade hemifrån. För sisådär 12-13 år sen. Det fanns ju dammsugare i både 2-3- och 4-tusenkronorsklassen så man fick ju änna beslutsångest när man skulle välja. Vi kom dock fram till att vårt dammsugarkonto inte är det som är mest belastat i denna familjen (särskilt inte nu när svärmor skulle betala ;))

Vi kom tillslut hem med en blå fin liten sak från Bosch. Den hette hygienxx så då borde den ju vara bra till att hygienisera tänkte vi. Jag var ju tvungen att prova direkt när jag kom hem och dammråttorna riktigt flög emot munstycket i sin iver att hinna först in i det stora blå.

Alfred han stod länge och beundrade maskinen, sen utbrast han:

-Men vad vi börjar bli populära. Nu har vi en populär dammsugare, en populär tv och en ny populär skrivmaskin (nyinköpta laserskrivarn, reds. anmärkning ;)). Det skulle inte förvåna mig om att vi snart får populära tapeter också.

Ja, hoppas kan man alltid, men jag misstänker att det blir som vanligt. Dom tapeter jag tycker är populära hinner bli rätt så opoulära innan jag och Steffo är i synk.

Populär förresten...är det ett populärt ord nu förtin alltså...är inte hippt, hippt längre då eller??

I dagen Götene Tidning som jag tyvärr inte får hem i lådan men likväl kan läsa i PDF över internet står det att läsa om min lillasyter Linas allra bästa vän. Att åldern inte spelar nån roll får man klart och tydligt svar på här och att vänskapen är lika värdefull för gammal som ung. Vill ni läsa hela artikeln så hittar ni den här! på sidan 27. Artikeln handlar om Tant Stina som nyss firade sin 100 årsdag. Grattis grattis.

Ett utdrag ur Götene Tidning 9/12 2009

‐Det är Lina och Jennys förtjänst att jag är 100 år, utbrister hon. Lina och Jenny var två grannbarn i elvaårsåldern som brukade besöka ”tant Stina” på eftermiddagarna. De brukade låna hennes skor och klampa omkring i dem och de sjöng för henne. En dag frågade Lina om ”tant Stina” trodde att hon skulle bli 100 år. ”Det tror jag inte”, svarade Christina. ”Det skulle vara om Gud vill.” Då böjde sig Lina över stolskarmen och ordnade med sina händer. ”Blev du ledsen” undrade Christina.”Nejdå, jag bara ber till Gud att du ska bli 100 år.” 

Kollade igenom mina gamla blogginlägg från förra bloggen(17 mars 2008). Kul att se min vånda inför om jag skulle söka till högskola eller inte. När jag ser hur jag tyckte det var att jobba då så behöver jag ju inte tvivla på att jag har gjort rätt. Och dra på trissor...längst ner på detta inlägg har jag skrivit nåt som jag nog inte trodde på själv då när jag skrev det. Men så kan livet va ibland.

Ni kanske kommer ihåg att Alfred hade ont i armen i Maj antagligen på grund av överansträngning. Han hade inflamation eller nåt sånt eller grym tränngsvärk. Nu har han drabbats igen. Högerarmen bara hänger på honom. Jag försöker få honom att använda den så naturligt som möjligt (arbetsterapeutstudent som jag är) och han ryter på mig att : DET ÄR JU DET JAG GÖR...jag brukar göra det och det med bara vänster arm. Nu har vi bakat pepparkakor och det kan ni tänka er hur naturligt det såg ut när man bara använde den ena handen. Hoppas det går över snart.






Denna gången vet vi inte vad han gjort. Antagligen haft för stort lass på trampetraktorn. Han jobbar hårt nu för tin nämligen. Han har kört ihop småträd han hittat i skogen, sågat upp dom och lagt dom i välthögar. Nu skulle han ut och sätta vältlappar på dom så timmerbilen skulle hitta dom nästa gång han kommer. Timmerhögen är ca. 1 meter hög och mycket av det har han kört från grannen, med armen i krok runt en båge som sitter på trampetraktorn. Det är nämligen så tungt så det inte går att trampa.

Kan inte barn nu för tin bara vara barn...och leka kossa med kottar. Det tycker jag verkar hälsosammare.

Alfred sitter invid Tv'n och ropar:

-Mamma kom!
Jag går in i storarummet  -Vad är det?
-Jag känner mig som en jädra stor och cool tonåring.
-?? Jaha, hur känner en sån sig då??
-Jo förut vill jag ha tyst på ljudet men nu vill jag bara höja..på tv'n och Mp3'n och sånt.

Hoppas vid gud att det bara är på det sättet jag kommer att märka att han blir tonåring så småningom. Just nu vill jag han ska vara en 8-åring med lillgamla funderingar. För om ett år kommer 9-årskrisen. Det har jag läst om i skolan. Det är då barns tro på föräldrarnas allsmäktighet försvinner, det är då dom upptäcker att vi är vanliga dödliga. Tur det är ett helt år dit :)