Nä,,,jag är inte död. Jag hinner bara inte leva. Än mindre skriva inlägg. Mor min tyckte jag skulle flytta till Göteborg för då skulle vi ju i allafall tala i telefon om kvällarna. Men jag flyttar nog inte ändå. Dom som vill tala med mig kan ju alltid åka tåg vid 6,35 på mornarna. Eftermiddagståget får vi ta det vi hinner, kan va olika. Idag blev det 17,07...såg Istrums siluett vid 19,20...lååång dag. Hinner nästan pussa barna gonatt. Nu är kl. 23,08 och jag borde sovit för länge sen så det ska jag gå och göra nu.

Lisa och Karin...Buffe på Kinne-Kullegården den 7 eller 14/10...vad säger ni?? Om dom nu har kvar onsdagsbuffeerna så här dags på året. Ni kan ju prova er på att skriva kommentarer här om det ;)

Onsdag morgon. Blev väckt av en fyra-åring som kryper upp i sängen och tittar på mig och utbrister:

-Mamma, vad du är söt...
-Åh, tack, tycker du det.
-Ja, Majki och KusinKevin är också söta men du är sötast.

Inte alltid som man får vakna upp och känna sig söt direkt ;-)





Scannad från en nyckelring, därav kvaliteten. Men ni ser den rena och skära glädjen i familjens ansikten va :)

Har i veckan vart på min första VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Jag och Carre hamnade i Borås och under tiden vi går på VFU'n ska vi läsa i våra engelska böcker om olika arb.terapeutmodeller (vi gick igenom dom i måndags) göra en eller flera intervjuer med patienter (gick igenom intervjuteknik i tisdags) och skriva en inlämningsuppgift med hjälp av intervjusammanställningen kopplat till en av modellerna, skillnader och likheter. I måndags och tisdags tänkte jag hoppa av igen. Fattar inget av min engelska bok, begriper inget av modellerna och vet inte vad jag ska fråga i intervjusituationen. Vi gick igenom hur man ställer frågor och hur man sitter men inte vad man ska fråga om eller vad syftet är med intervjun. Vi ska även samtidigt läsa en herrans massa böcker om hur man skriver rapporter, hur man söker vetenskaplig info, hur man bäst lär in saker, vi ska skriva reflekterande journal om vårt lärande och ställa upp lärande mål som vi ska dokumentera och skriva inlägg på vår kursportal. Vi ska anpassa oss efter verksamhetens tider samt avsätta tid för egenreflektion samt läsa hemma. Sen har jag en restid på 5 timmar / dag. (gissa när/om jag sover :p) Det var skolans värld.

Sen kom jag till Borås sjukhus. Underbar personal, jättebra handledare som inte alls förväntar sig att man ska veta vad arb.terapi handlar om utan att man faktiskt ska se och lära. Intervjun kallas för samtal, syftet är att man ska känna sig bekväm i mötet med patienten så här i början av utbildningen (en del studenter har ingen erfarenhet av patientkontakt så där har man väl en liten fördel även om de jag jobbar med i vanliga fall inte räknas som patienter direkt), jag vill inte alls hoppa av utan snarare gifta mig med alla på stället, dom har jätteförståelse för restiden, dom har oftast eftermiddagarna lediga så man får sitta och läsa och diskutera med sina klasskamrater (vi är fyra på samma ställe) vid samtalen går man två och två, en frågar och en lyssnar och dokumenterar så då kan man alltid få hjälp om man kör fast. Det är VFU'ns värld. Den gillar jag bättre. Kan faktiskt tänka mig att bara gå på VFU. Skulle man kunna få det kanske??

Vill bara säga stort grattis på ETTÅRIGA BRÖLLOPSDAGEN. Det är inte klokt vad tiden gick fort men så här såg det ut den 13/9 2008...










Än en gång stort grattis till Karin och Johan



 från erat värdpar:




Vem vet...vi kanske står på tur :)

Det ska vi lära oss i våran utbildning. Om en studie eller forskning är stödd på kvantitativa eller kvalitativa metoder. Mina blogginlägg för dagen tyder på att jag förstått innebörden av dem, för enligt mig är de både och. Inläggen alltså. Fast snart får jag nog sluta annars blir det nog överslag på den mer kvantitativa delen. Det vill jag ju inte. Här kan vi ju dra en liknelse till dagens karriärsföräldrar. Barnen bryr sig nog föga om hur kvalitativ deras tid är med sina föräldrar när de bara får se dem fem minuter innan John Blund kommer.

Nä, nu ska jag gå och ha lite kvalitetstid med mina barn, vi ska kolla på tv och äta kvantitativa mängder med kvalitetschips.

Våran kaffebryggare har levt ett farligt liv ett tag nu. Det rinner ut vatten ur den. Och inte vart som helst utan ur hålet där sladden går in i bryggaren. Det leder till att varje gång Steffo brygger kaffe så slår jordfelsbrytaren ifrån. Själv är jag nogrannare med saneringsarbetet innan jag trycker på ON så det händer inte varje gång för mig. Efter nån månads kaffebryggande, med livet som insats, så var det dags i dag att göra slag i saken och skaffa en ny. Det bär mig emot för med kaffebryggare ska det vara som med bilar...dom ska bara fungera. Men i allafall så gav jag mig iväg till Coop Forum och tänkte att ska jag ändå köpa en ny så ska jag inte ta den allra billigaste (vårat kaffebryggarkonto är ju inte sååå stort), sen måste den ju va hyfsat snygg också. Svart ska den va, för den gamla var vit från början men hade med åren antagit samma färg som drycken den bryggde.

Vilken uppsjö med bryggare det fanns upptäckte jag. Det var breda, höga, svarta, vita, rostfria m.m. Den ene fulare än den andre. Design är ju bra att gå efter tänkte jag och vad är bättre då än OBH Nordica, Designing good life. Tyvärr var det också den allra dyraste (och en av dom fulaste) så jag gick med sorgsna steg bort från kaffebryggardelen.  Då...just då stod den framför mig...en dröm i svartaste svart...endast 599:-...

I ett lyckorus körde jag bilen hem... Drömde om floder av svart kaffe, hur jag äntligen kunde kasta vårat fula åbäke därhemma till coffeemakerheaven. Kommer hem, packar upp min vackra dröm...vänder mig mot demonen jag ska slänga...och upptäcker att jag köpt en svart tvilling till den bryggaren jag redan hade.

Det var ju en anna färg i allafall, och vi behöver inte läsa bruksanvisningen. Alltid nåt.


                                               

Ja, det satt jag ju med i Matte B och klura på. Hade jag ju inte behövt. Sannolikheten för att jag behöver använda det i mitt vardagsliv är ju lika sannolikt som...ja, jag vet inte. Lärde mig aldrig riktigt vad det gick ut på. Fick ju sen MVG på flera prov och VG i slutbetyg och hur sannolikt var det?



 

Var jag inte religiös innan så blev jag det nu.

Men jag väljer nog att sova i sängen. Ingen halkrisk där. Gonatt.

Har vart på Närrehab i Alingsås idag. Väldigt spännade. Man fick ju bara som en lite skrapning på ytan av vad de sysslar med för de skulle ha möte på efm och vi gick bara mellan 9-12 men i morgon blir det heldag. Då infinner sig bara frågan...hur ska jag orka. Det är bara på ren envishet som jag är vaken just nu. Det är så mycket i hjärnan som snurrar och ingen enda tanke samlar ihop sig med nån av de andra till en färdig mening men det är väl så det är efter en och en halv veckas avlösande chocker. Tåg, byte av tåg, spårvagn hit och buss dit, hitta till skolan, hitta i skolan, nya klasskamrater, böcker på engelska, seminarie och nu fältstudie. Herre gud, en behöver ju ett par års semster när dessa tre år är till ända. I dag har jag i allafall fått gå med på medicinsidan, vart med i terapiaktivitet och hämtat hjälpmedel. Imorgon blir det ortopeden och stroke. Då ska jag gå till kl 16,00. Då kanske nån får komma och väcka mig i Nässjö. Om jag glömde byta tåg i Falköping alltså.

Nu får det bli en kopp kaffe så jag åtmonstone orkar va vaken tills barna ska gå och lägga sig.



Jag bjuder på två av mina godingar

Både sen jag skrev senast och sen jag började skolan. I dag har vi haft vårt första seminarie. Det var en intres sant upplevelse. Inför seminariet skulle vi ha läst några kapitel i våran bok. På engelska. Vi skule ha gjort en aktivitetsdagbok under 24 timmar med klockslag, aktivitet, för vem och med vem, t.e.x. kl 07,30 gjorde frukost, till familjen, själv. Sedan skulle vi klassificera i tre olika kategorier, obligatoriska (äta, sova, personlig hygien), nödvändiga (hushållsysslor, jobb, skola m.m) och fritid. Inte helt lätt. Det varierar ju från person till person hur man uppfattar vissa sysslor. Ibland kan ju en sak vara fritid och nästa gång kan samma sak vara nödvändigt. Det skiljer sig ju en del beroende på ålder, kön och vart man bor också. Sedan skulle man i allafall samanställa och redovisa idag och helst koppla sina funderingar till litteraturen, "lyfta vår kunskap till en högre nivå". Det låter ju bra men ibland tycker jag det blir lite väl akademiskt. Jag tycker att jag lär mig lika bra av att kalla det "brainstorming" eller inte kalla det nåt alls.

Jag vet inte om jag förde vårat seminarie framåt direkt men jag pratade på iallafall och det tycker jag var meget bra gjort av mig. Grattis Malin.

Imorgon ska jag till Närrehab Alingsås på min första fälstudiedag. Så nu blir det bingen, tåget väntar inte.