...kanske vi skulle ta och skaffa oss. Och läsa till Sjuksköterska behöver jag inte göra för jag har sett deras rutiner både på natten och dan nu. Vad har hänt då undrar ni. Jo, Alfred har gjort det igen. Denna gången från klätterställningen i Olins gränd i Skara. Vi hann vara där i ca:20 sekunder så ramlade han ner och landade på sin vä. arm.
Ett illtjut var det första jag hörde och sen Alfred som skrek...Mamma jag bröt av min arm igen.
Jag rusade fram för att se hur det såg ut och det var ingen tvekan om att den var av.  Lite förrvirrad och chockad som man blev så for vi i väg till Skara vårdcentral (fattar väl jag med att dom inget kan göra där men jag ville gärna att dom skulle säga att nej, nej den är bara stukad.) Han fick Alvedon där iallafall och dom lindade armen för svullnadens skull. Sen fick vi dra in till akuten.

Väl där fick vi komma in med en gång till ett rum där det kom en sköterska och kollade lite. Alfred var helt förtvivlad och grät som bare den. Jag vill åka heeeem nuuuu. Jag vill inte röntga...dom drar i armen då och det gör skiiiit oooont.
Usch vad synd det var om honom. Det kom över honom hur det var senast i februari. Det var ju samma arm, men vid handleden nu. Det var det visst inte förra gången enl. Steffo (han borde ju veta, han var ju med)  Alla som kom in frågade honom hur det hade gått till. När väl ortopedläkaren kom in och kollade så var väl Alfred trött på frågorna så när läkarn frågade:
-Vad har du gjort (på bruten svenska) så mumlade Alfred... mamma ska säga.  Vad sa du undrade läkaren...MAMMA sa Alfred högt.
Jag fick en väldigt konstig blick och så frågade han...men mamma vad har du gjort. Jag vågade knappt nämna att han vart inne en gång förut efter det. Än mindre att vi vart därr nyss med Almas hjärnskakning. Det talade hon så villigt om själv i.o.f.s.

Efter ett tag fick vi komma till röntgen. Där fick Alma sätta sig utanför dörren och vänta och jag fick vara med Alfred.
Pappa fick ha ett skynke på sig förra gången sa Alfred när första bilden var tagen. Jaha, nu har man väl fått strålning så det räcker i kroppen då. Till andra bilden fick jag ha skynke i allafall, det såg Alfred till. Tur att han är van. Alma fick en ring för att hon var så snäll och väntade utanför och Alfred valde en snurra. En sån tar jag alltid sa han.
Jag fick förtydliga att tandläkaren har såna också. Om all personal summerar vad Alfred sagt så låter det nog som om det blir blåljus till bunkern för min del snart. (tur att jag har vittnen vid Olins och att föra olyckan hände på fritids)

Vid 18,30 tiden hade jag fått tag på svärmor så hon kom och hämtade Alma, då hade hon tröttnat precis. Det var ju lite läskigt också när dom stack Alfred med nål och satte kanyl och annat. Då fick också Alfred lite morfin. Det gjorde honom gott. (lite hög blev han allt) Vi åkte ju in strax efter 14 tiden så Alma hade vart väldans redig tycker jag. Och Alfred med givetvis.

Vid 19 skulle det bli operation, eller sövning och tillrättadragande av benbitar iallafall. Det blev lite försenat men vid 20 kom vi in i allafall. Det var jättespännande för morsan fick snygga tossor , mössa och en klänning på sig och Alfred fick tre startkablar på bröstet och en tuta på tummen som man kunde "skriva" med. Det var pulsen som mättes och vickade man på tummen så blev det fina berg på dataskärmen. Han fick på sig en gasmask och sa hejdå till personalen och Gonatt Mamma...sen somna han.

20,45 var det klart och han låg på uppvaket, snarkandes med syrgas i näsan. Sköterskan undrade när han hade kissat senast. Ja, det var ju innan vi åkt hemmifrån innan 14 nångång. Alldeles på tok för länge sen så det var två allternativ. Antingen väcka honom och försöka få honom att kissa. Gick inte det (kissreflexen kanske inte kommer igång på direkten) så skulle dom få söva honom igen och tappa honom. Eller så skulle dom få tappa honom om det inte gick att väcka honom och då riskerade vi att han vaknade precis när dom började sätta katetern. Inget bra allternativ.
Så jag fick försöka att klappa på honom och picka på honom och säga Alfred vakna. Tillslut gjorde han det med ett ryck.
-Jaha då var det klart då, jag märkte inget utbrast en klarvaken och något flummig Alfred.
Klarar du av att kissa frågade jag...Jajjemensan, inga problem sa tuffingen.

Vid 23 tiden fick vi sen komma till Barnavdelningen och sova där. Armen skulle röntgas igen på morgonen.
Vid 8,15 blev det röntgen och den visade att lagningen hade gått bra. Sen bar det av upp till avdelningen för en efterlängtad frulle. Igår hade jag bara hunnit med 2 naturdietsoppor och sen blev det inget mer den dan förutom 2 koppar kaffe. Alfred fick ju inget äta så då ville inte jag fresta honom.
Det var iallafall den godaste frullen på länge. Nettan dom hade tyvärr inga Naturdiet där på sjukhuset. Synd ;-)
Vid 11 fick vi äntligen åka hem.

Alfred beställde hemmgjorda köttbullar, potater från trädgårdslandet och gräddsås till middag. Och jag får väl erkänna att jag åt lite av det med. Men bara på en assiet och bara en portion och med mer än halva grönsaker så kalloriintaget dessa 2 dar är nog fortfarande inte så våldsamt högt. Kanske börjar på soppor i morrn igen. Eller till kvällsmat idag.

Tack till er som orkat läsa detta långa inlägg.