Väntar på mattejouren nu. Syster Yster ska ställa upp och hjälpa mig med bråk och det kan va nödvändigt annars är det just vad det lär bli...BRÅK.
Jag blir galen. Varför måste jag veta vad 2/5 av 1/7 är. Ingen aning. Och vet jag inte varför jag måste veta nåt då är det rätt onödigt vetande enligt mig. Men i min värld är ju allt så enkelt om jag får citera en vis lady. Hoppas bara syrran kan bringa klarhet i mitt inre kaos annars är jag illa ute. Det var nämligen I GÅR vi hade bråk. Idag har vi redan gått igenom decimaler, överslagsräkning och tillämpning. Och om 2 veckor har vi prov på hela fadderullan. Vare sig jag fattar nåt eller inte antar jag.

Från det ena till det andra så har jag ett pekfinger som är dubbelt så stort som det andra. (alltså 1/2 Av mina pekfingrar är 3/4 ...typ) Det kom sig av ett litet litet getingstick i söndags. Alfredman skulle ha kalas och när första pappan kom med sitt lilla barn så stod jag och tog emot ute vid grindstolparna. Jag hade aldrig sett denna pappa förr men hälsade först glatt och sen vrålade jag HELVETE VAD ONT. För då kom det en liten getingjäkel och helt oprocoverat sticker mig på vänster pekfinger. Rakt i första vecket. Sen fick jag lite urskuldande säga . Oj ursäkta mitt språk men det kom en geting och stack mig. Väldigt bra intryck man gör ibland. Hoppas han inte var religiös stackarn för då undrade han väl vad det var han skulle lämna sitt barn till för nåt.

Det smärtade hela dagen men sen igår kändes det knappt. Skönt. Men tji fick jag för i morses kliade det så jag höll på att bli galen och sen har det bara svullnat och svullnat. Som tur är bara i fingret, men lite svårt är det när man ska skriva tal i sin räknebok t.ex.

...Och pappan, han hämtade även sitt barn först av alla....

Var ju som sagt på möhippa igår och det kommer som sagt ett längre inlägg om detta när jag samlat ihop mig lite (och fått tag i några roliga kort) men det jag bara MÅSTE skriva är en liten varning. Om ni nånsin får för ett åka och lyssna på några som heter Joddla med Siv, så bespara er det besväret. Dom var på Olstorp i går och tog en av Arvingarnas dyrbara timmar. Och även en av våra dyrbara timmar. Det var bland det absolut sämsta jag har hört. Själva musiken var väl en grej, lite Drängarna och nyckelharpshoppande spelevinkar, det kunde nog vart trivsamt att lyssna på men TEXTERN...blä. Det var så j-la barnsligt så man blev änna generad. Men en stor publik hade dom. Jag var kanske för gammal men ni ska få en låt och avgöra själva. Varning bara för det är PINSAMT.
Men missförstå mig inte, det var en underbar dag i övrigt och TACK Karin för att du verkligen bjöd på dig själv. Det är ju en gång (förhoppningsvis ;)) i livet man gör en sån här grej. För min del kanske aldrig i livet för jag blev nervös å Karins vägar  redan kvällen innan hippan var så det är nog inget för mig. Får väl göra en Nettan och gifta mig i smyg. Ja här kommer i a f  "Ropa med Barbro" som en del trodde ;)

Var på Möhippa i går och det kommer ett utförligare inlägg om detta när jag inte är så trött men det jag vill komma till är att jag inte hunnit läsa mina kommentarer förrän idag då jag såg ditt inlägg Camilla. Jag har fått tag på skivan nu på annat håll och det fungerade som tur var så nu kan jag (kanske) sova gott inatt och börja njuta av studietiden. Men tusen tack i a f, för omtanken. Det var nära jag hoppa av både det ena och det andra för det kändes övermäktigt (svårt med distansstudier utan fungerande dator) men nu ska jag ge det en chans. Det har vart mycket och ÄR mycket planering inför bröllopet vi ska vara värdpar på men nu är ju ett delmål avklarat i o m hippan så nu känns det lite mindre stressigt.

Och sen säger jag även tusen tack till Bobby Brown som sett till att min lilla dator fungerar som den ska igen med hjälp av påsar på dörrar och gedigen telefonsupport ;) 

Och nu Lina är det hårdkörning av häftesgörning som gäller annars kanske jag får ett sammanbrott igen.

Jag ska ju även läsa Naturkunskap B på distans i Skövde. Fick ett brev hem i går att jag skulle skcika ett svarsbrev om jag vill va med och sen skulle jag få material. Fick sen reda på av en som jag går Sv och Ma i hop med att kursen redan har börjat. Den började den 11 augusti. Då hade jag inte ens knappt anmält mig till den. Våran första träff har vi den 6 sept. men tydligen ska vi börja med lite grejer själva. Hallå eller. Jag har inte gått skola på 14 år. Jag vet inte vad jag ska börja med. Kemi ska det handla om. Det hade jag en 2 i betyg i högstadiet. Och det är det 17 år sen jag gick. Ja herre gud....överlever jag det här så får jag köpa en lott.

Men är det inte lite strange. Man borde väl ha en träff först och sen kan man arbeta självständigt. Massor av grejer är det jag ska ladda ner från internet också och läsa. Tyvärr har det ju skett ett litet missöde med mitt Office så det har liksom försvunnit. (hacker som jag är) Allt man laddar ner öppnas ju i Word eller Exel så det är lite tjorvigt nu kan jag säga. För att inte tala om detta lilla häfte jag ska göra. Lite svårt utan detta programmet. Men är det nån snäll själ som har en skiva liggandes och skräpar så please let me have it. (övar mig på Engelskan som jag inte ska  (so thank you God ) börja med förrän i Oktober.

Tack för mig för i dag. Är det nåt stavfel jag gjort så talar min redigerare (läs mamma)  om det för mig så får jag ändra ;)

Gick min första svenska lektion i dag och blev än mer förvirrater. Det går aldrig vägen detta. Läsa böcker kan jag väl men skriva rapporter, recencioner och uppsatser det vell ja ente göra. Tack mor för sången och uppmuntran ;) nu känner jag mig än mer "blue"...

Det är nog hösten som drabbat mig...eller livet...nåt galet är det väl iallafall när man får på tv4+ och dom visar Hela Sverige campar och jag tittar i några minuter. Det handlar om en campingfamilj som bott på Orsa camping över säsongen och nu ska dom packa ihop och draga hem...det är vemodigt...då vet man att hösten är här...sommarn är obevekligen slut för denna gång...och Malin hon sitter och piper...till ett sketet campinprogram...
Det är nog både livet och hösten som har hoppat på mig...har ingen annan förklaring.

Ja det är snabba ryck i min mattekurs vill jag lova. Idag har vi gått igenom några tal med bråk, tidszoner och dessa jäkla negativa tal som jag f.ö inte fattar nåt av. Det är väl bara att plugga på kan jag tänka för det är ju bara att se till att lära sig att  -6+(-6)= -12 (eller vad fasen det nu blir)
Alfred sju år hjälpte mig med ett sånt tal igår. Men gud hur visste du det sa jag...då flinade han lite spjuveraktigt och sa :   -Jag räknade på fingrarna. (fuskare där :)) Som om det hjälper mig att räkna på fingrarna. Har ju köpt mig en miniräknare för 70 riksdaler nu men den är ju så avancerad så jag knappt begriper den heller.

Nej nu får det bli nåt kul att tänka på istället och vad är då kuligare än ett smarrigt recept. Håll till godo men gör den inte för ofta för man äter till sista smulan är uppäten, det kan jag lova.


                                                      Havregrynstårta (El. negerbollstårta för dom som vill det)  10-13 min 200 grader

Tårtbotten :
200 g smör smältes , blanda i
6dl havregryn
2½ dl socker
1 msk kakao
och 2 msk vaniljsocker
Vispa 2 äggvitor till marängskum och vänd ner

Bred ut i långpanna ca: 30x40 cm. Grädda i mitten av ugnen.

Krämen:

50 g smör smältes
2 msk vetemjöl rörs i som en redning häll sen i
1 dl florsocker
2 msk kakao
1 dl mjölk
Koka upp på svag värme tills krämen tjocknat till, tag av från plattan och låt svalna lite, tillsätt sen
2 äggulor
1 tsk vaniljsocker


 Bred på krämen på tårtan. Om man vill kan man dela tårtbotten i två och smöra på krämen på ena halvan och lägga över den andra eller så brer man bara på över hela. Vilket man än gör så ska man avsluta med att bre på vispad grädde ,skivad banan och riven choklad. Kan tänka mig att även skivad kiwi är gott till. Tårtan blir rätt söt så det är gott med nåt som bryter av. 

Ät och njut nu så ska jag plugga lite matematik. (eller nåt) 

Igår var den alltså här. Dagen jag tyckt vart så långt fram och som rätt vad det var, var över mig. Jag lämnade mitt hem kl. 8,00 för att bege mig till Skara. En bilfärd som på sin höjd brukar ta en kvart. När jag hade kommit till Skärv ser jag att Madde (vikarie på mitt gamla jobb) hade ringt på mobilen så jag ringer upp henne. Hon ska börja Undersköterske programmet på komvux så vi bestämde att vi skulle träffas utanför skolan. Skönt för jag hitaar ju inte där. Vi ses om tio minuter säger jag. Då hade jag inte riktigt räknat med vägbygget på 49:an. det tog 25 min hemifrån och till Skara...det var änna nära att jag fick hjärtinfarkt på vägen. Dom ritade streck i mitten och dom gjorde extrasvängar man fick åka i och dom...

En vill ju inte gärna komma försent första dan men jag kom i tid och hittade rätt tack vare Madde.Sen kom det folk i parti och minut fram till kl 9 (samlingen var 8,30) men det kanske inte är så noga när det är Komvux enl. somliga.
Första dagen bestod av genomgång av lärare och lokaler. Fick en fin liten karta som kommer vara min närmsta vän i några veckor. Får ju gå in på nån toalett på skolan bara när jag ska kolla upp nåt. Vill ju inte se ut som en turist direkt.

På inregistreringen fick man ett login och ett användarnamn som man skulle ha till skolans datorer och ett annat namn och login på skaraborgsdistansen som dom hade som plattform. Sen fick jag mitt schema. 8 timmar matte och 4 timmar svenska på skoltid (i veckan alltså, jag ska inte döa mig direkt) och sen ska man läsa hemma minst dubbelt så många timmar. Sen var dagen slut för dom som önskade men man kunde även komma tillbaka kl 13 för genomgång av skaraborgsdistansens sida. Det behövde ju jag i a f .

Kl, 13 efter en gooood lunch intagenpå Olins med Madde så satt jag i datasalen för genomgång. Det viktigaste jag fick lära mig där var att ska man ha genomgång på en dator så kan det vara bra att inte lägga sin lapp med lösenord och sånt på i sin bil för då blir det liiite svårt att logga in. Va f-n det var ju första dan...kan ju inte tänka på allt.

När jag kom hem började jag oroa mig för hur jag skulle få tag på en Matematik 3000-bok som jag helst skulle ha till kl. 8,00 dagen därpå. Madde hittade inte sin gammla som jag skulle få låna. Ringde Lina som har sagt i några månader att jaaaa, jag har NÅN mattebok. När hon väl svarade 17,45 så var det inte rätt bok. Lite sent att åka till Ugglan och köpa + att jag skulle vara vid Vättlösa byggdegård vid 18 för bröllopskoll.

När kl nästan var 20 och jag messat alla jag kunde tänka mig ha en bok så ringer Jessica att hennes gamla bok finns i Ardala så det var bara att dra dit. Hela dagen hade gått i 300 knyck och när kvällen blev natt så knoppade jag gott kan jag säga.

I dag har jag haft min första mattelektion. Det gick bra när jag var där...då fattade jag till och med lite. Det är ju en väldigt komprimerad kurs för vi läser ju in den på bara halva terminen så det blir verkligen korvstoppning. Inte bra för mig som behöver att nån förklarar VÄLDIGT ingående varför och hur det blir som det blir. Det märkte jag när jag kom hem och försökte räkna lite. Jag kan räkna ut talet men jag kan inte förklara hur jag gjorde (och att det blir rätt det är ju för att jag tittar i facit och räknar tills det BLIR rätt. Kanske man inte får göra sen på nationella provet ;))

Den här dan har också gått i 300 knyck och jag behöver sova nu men jag får väl räkna några tal till när barna väl somnat. Uppdatering om mitt skolliv kommer när jag har fått tillbaka orken.

Jag har haft sååå mycket att göra hela dan med kalas och allt MEN nu kom skräcken över mig igen. Jag kommer inte bli väckt av klockan, jag kommer köra fel väg till Skara, jag kommer komma försent, jag kommer inte hitta rätt sal, mitt namn kommer inte ropas upp, jag är inte anmäld på komvuxkurserna och framför allt jag kommer INTE att sova i natt.

Men jag har ett doftljus som doftar underbart här hemma....det är ju alltid nåt.

Håller på och förbereder inför det väldiga kalaset i morgon. Alfred ska fira sin 7-årsdag. Han fyller på måndag...första skoldan. I morrn blir det "vuxenkalas" och han har beställt Smörgåstårta och Negerbollstårta (men Malin, vad skriver du)
Var i "byn" och köpte present förut. En radiostyrd Jeep. Han skulle även få en tidning som han önskat sig, Oldies Power.  En spin-off på Traktor power, en väldigt rolig (sarkastiskt sagt) tidning hans far prenumererar på. Det värsta är att den verkar vara slut. Jessie har fått i uppdrag att leta "stan" runt. Alfred kan kolla på dom bilderna i timmar. En får väl va gla så länge det är traktortidningar som gäller....

Efter presentköp och storhandling så var det fejjning av hus som gällde. Har tvättat nästan alla fönstren. Det behövdes verkligen. På norrsidan var det bedrövligt vad skitigt det var. Kan va för att dom fönstren vetter mot skogen och då inte har högsta prioritet när man har dåligt om tid. (ögontjänare som jag är) Men nu är den värsta spindelväven borttagen iallafall. Fick använda mig av trädgårdsslangen för att få bort det värsta. Ja då förstår ni...

Värmen verkade ju kommit tillbaka i dag och med den kom även flygmyrej-larna. Det var tjockt i köket runt fönster och på diskbänkar. Blä. Men di ska bort tills i möra om jag så ska stå med dammsugarn  hela natta. Nu är kl. 22,55 och jag hade tänkt förbereda smörgåstårtorna men jag kanske prioiterar bingen i stället. Måste ju upp med tuppen i morrn så det är nog bäst att knoppa nu.

Och Lisbeth vad kul att du hittat hit...och är så MODIG att du vågar ge dig till känna ;)
Jag jobbar ju inte så mycket nu för tin så jag bloggar minsann på fritiden. Jag ska ju bli skolbarn på måndag ja med. (skräck) Men hade jag jobbat hade jag nog bloggat då med för det är ju bättre att få betalt medans en gör det ;)

...det inte Gör dig hörd längra utan Våga skriv...och det är JUST det ni ska göra!!

Till den bästa....



...på Photoshop i allafall ;-)

Det är inte många som läser min lilla blogg men jag vet att det är några fler än dom som kommenterar inläggen. Var inte blyga nu gott folk. Klicka bara på länken under inläggen där det står Gör dig hörd och skriv en liten hälsning till mig. Det räcker med hej och ett namn så jag vet vilka ni är.Tack från mig.

Alma har haft svårt för att säga R, det blir L istället. Inte lätt när favvofärgen är "Losa". Men i morses sa hon överlycklig:
-Mamma jag kan nu,lyssna nu...Jjjjooosa.
Duktigt lilltjejjen, mamma är jättestolt över dig ;)

...kanske vi skulle ta och skaffa oss. Och läsa till Sjuksköterska behöver jag inte göra för jag har sett deras rutiner både på natten och dan nu. Vad har hänt då undrar ni. Jo, Alfred har gjort det igen. Denna gången från klätterställningen i Olins gränd i Skara. Vi hann vara där i ca:20 sekunder så ramlade han ner och landade på sin vä. arm.
Ett illtjut var det första jag hörde och sen Alfred som skrek...Mamma jag bröt av min arm igen.
Jag rusade fram för att se hur det såg ut och det var ingen tvekan om att den var av.  Lite förrvirrad och chockad som man blev så for vi i väg till Skara vårdcentral (fattar väl jag med att dom inget kan göra där men jag ville gärna att dom skulle säga att nej, nej den är bara stukad.) Han fick Alvedon där iallafall och dom lindade armen för svullnadens skull. Sen fick vi dra in till akuten.

Väl där fick vi komma in med en gång till ett rum där det kom en sköterska och kollade lite. Alfred var helt förtvivlad och grät som bare den. Jag vill åka heeeem nuuuu. Jag vill inte röntga...dom drar i armen då och det gör skiiiit oooont.
Usch vad synd det var om honom. Det kom över honom hur det var senast i februari. Det var ju samma arm, men vid handleden nu. Det var det visst inte förra gången enl. Steffo (han borde ju veta, han var ju med)  Alla som kom in frågade honom hur det hade gått till. När väl ortopedläkaren kom in och kollade så var väl Alfred trött på frågorna så när läkarn frågade:
-Vad har du gjort (på bruten svenska) så mumlade Alfred... mamma ska säga.  Vad sa du undrade läkaren...MAMMA sa Alfred högt.
Jag fick en väldigt konstig blick och så frågade han...men mamma vad har du gjort. Jag vågade knappt nämna att han vart inne en gång förut efter det. Än mindre att vi vart därr nyss med Almas hjärnskakning. Det talade hon så villigt om själv i.o.f.s.

Efter ett tag fick vi komma till röntgen. Där fick Alma sätta sig utanför dörren och vänta och jag fick vara med Alfred.
Pappa fick ha ett skynke på sig förra gången sa Alfred när första bilden var tagen. Jaha, nu har man väl fått strålning så det räcker i kroppen då. Till andra bilden fick jag ha skynke i allafall, det såg Alfred till. Tur att han är van. Alma fick en ring för att hon var så snäll och väntade utanför och Alfred valde en snurra. En sån tar jag alltid sa han.
Jag fick förtydliga att tandläkaren har såna också. Om all personal summerar vad Alfred sagt så låter det nog som om det blir blåljus till bunkern för min del snart. (tur att jag har vittnen vid Olins och att föra olyckan hände på fritids)

Vid 18,30 tiden hade jag fått tag på svärmor så hon kom och hämtade Alma, då hade hon tröttnat precis. Det var ju lite läskigt också när dom stack Alfred med nål och satte kanyl och annat. Då fick också Alfred lite morfin. Det gjorde honom gott. (lite hög blev han allt) Vi åkte ju in strax efter 14 tiden så Alma hade vart väldans redig tycker jag. Och Alfred med givetvis.

Vid 19 skulle det bli operation, eller sövning och tillrättadragande av benbitar iallafall. Det blev lite försenat men vid 20 kom vi in i allafall. Det var jättespännande för morsan fick snygga tossor , mössa och en klänning på sig och Alfred fick tre startkablar på bröstet och en tuta på tummen som man kunde "skriva" med. Det var pulsen som mättes och vickade man på tummen så blev det fina berg på dataskärmen. Han fick på sig en gasmask och sa hejdå till personalen och Gonatt Mamma...sen somna han.

20,45 var det klart och han låg på uppvaket, snarkandes med syrgas i näsan. Sköterskan undrade när han hade kissat senast. Ja, det var ju innan vi åkt hemmifrån innan 14 nångång. Alldeles på tok för länge sen så det var två allternativ. Antingen väcka honom och försöka få honom att kissa. Gick inte det (kissreflexen kanske inte kommer igång på direkten) så skulle dom få söva honom igen och tappa honom. Eller så skulle dom få tappa honom om det inte gick att väcka honom och då riskerade vi att han vaknade precis när dom började sätta katetern. Inget bra allternativ.
Så jag fick försöka att klappa på honom och picka på honom och säga Alfred vakna. Tillslut gjorde han det med ett ryck.
-Jaha då var det klart då, jag märkte inget utbrast en klarvaken och något flummig Alfred.
Klarar du av att kissa frågade jag...Jajjemensan, inga problem sa tuffingen.

Vid 23 tiden fick vi sen komma till Barnavdelningen och sova där. Armen skulle röntgas igen på morgonen.
Vid 8,15 blev det röntgen och den visade att lagningen hade gått bra. Sen bar det av upp till avdelningen för en efterlängtad frulle. Igår hade jag bara hunnit med 2 naturdietsoppor och sen blev det inget mer den dan förutom 2 koppar kaffe. Alfred fick ju inget äta så då ville inte jag fresta honom.
Det var iallafall den godaste frullen på länge. Nettan dom hade tyvärr inga Naturdiet där på sjukhuset. Synd ;-)
Vid 11 fick vi äntligen åka hem.

Alfred beställde hemmgjorda köttbullar, potater från trädgårdslandet och gräddsås till middag. Och jag får väl erkänna att jag åt lite av det med. Men bara på en assiet och bara en portion och med mer än halva grönsaker så kalloriintaget dessa 2 dar är nog fortfarande inte så våldsamt högt. Kanske börjar på soppor i morrn igen. Eller till kvällsmat idag.

Tack till er som orkat läsa detta långa inlägg.

Jag är på jakt....efter en snygg kropp. Ska ju som ni vet på bröllop den 13 sept. och nu är det i.o.f.s inte jag som ska gifta mig men man vill ju inte se ut som värsta tjocksmocken för det. Särskilt inte efter som jag beställt en kläning som på bilden bärs av en lång, sval, smal tjej. Jag kan ju inte göra så mycket åt lång men SMAL det ska väl för 17 gubbar gå att ordna till. Läste på Nettans blogg att Nu får det vara nog. Fr.o.m nu blir det soppor i 3 veckor och jag hakade på direkt.
Nu är det som så att jag har redan börjat vackla i beslutet för på söndag har vi kalas för Alfred med smörgåstårta. Jag menar SMÖRGÅSTÅRTA...vem kan sitta och dricka soppa då. Ja, vi får se...det är ju inte söndag än och klarar jag mig fram tills dess och kanske bara tar en liten bit och sen går på sopporna igen då är iallafall jag nöjd.

Mitt mål med detta är att komma in i gamla rutiner och sluta med fika/godis/chips varje dag som det blivit på semestern. Man har ju även gjort lättvindigast möjliga mat (läs korv, mos ,köttbullar, makaroner typ)  under ledigheten och bara man kommer tillbaks till grönsaker och proteinerstadiet så går det nog vägen. Nu är det ju skolstart för både mig och Frodoman på måndag och då kommer kanske rutinerna som ett mail i inkorgen.

Sen är det äntligen start för FFklubben med som haft semesterledigt hela sommaren. Vi behöver nog en nystart allihop så i morgon bitti är det invägning. Vem ta den första åtråvärda FF titeln?? Ja det får vi se v 35 då den första koras. Det kan bli jag.

                               


                             

Det är väl konstigt men vart jag än är nog tusan hamnar jag på bild. Senast var det då på Harrys och bilden hör väl inte till en av mina bästa direkt men det ser ju ut som jag hade kul iallafall när kortet togs.

Ända sen jag var i Västervik och åt den fantastiska middagen på Harrys har folk skrattat både i smyg och rätt i ansiktet åt mig när jag säger att vi åt Havsgös...hahaha Havsgös...gös lever i sjöar, inte i hav...Vänergös...haha Vänern är en SJÖ...men jag säger bara SKRATTAR BÄST SOM SKRATTAR SIST

Har ätit söndagsmiddag på Kinnekullegården idag. Det var lika gött som vanligt. Vi var där i grevens tid för en del som kom efter oss sen fick inga bord. Det var Skinkstek med cidersås, lax med hummersås, potatis, gratäng, potatissallad, olika grönsallader, sillbord, varmrökt lax , romsås med räkor, paj, leverpastej, olika sorters sill, skinka och salami, brieost och mer därtill... ja ni ser. För en som inte kan välja så blev det lite av alltihop. Oj jag glömde ju nämna den underbara kantarellsoppan som var som samet i gomen   mmmmmmm  namnnamn.

Efter gourmetfrossandet låg jag raklång i soffan hemma och kollade på film. Familjen var utflugna för en stund. Jag kollade på När mörkret faller. Usch vad otäck den var. Man får följa tre människors liv och öden alla baserade på våld och hot. Det ena är mellan fru och man, han slår, hon förlåter...tills den dagen han går för långt.

Det andra är mellan en krogägare och några män som skjutit ner folk utanför hans krog. Han är huvudvittne och den ende som sett skytten på nära håll. Vilket pris är värt att betala för att få dom fällda...

Det tredje är hedersrelaterat. En familj vars äldsta dotter har frigjort sig för mycket enligt deras sätt att se det.  Hennes enda "brott" är att vara duktig och populär i skolan och att en kille, icke godkänd, intresserat sig för henne. Detta var den otäckaste skildringen. Hur i "ett svärord" fridens namn kan man tycka att ens familjs så kallade heder är mer värt än ens dotters liv. Varför skaffar dom sig barn om dom inte vill att dom ska lära sig att tänka och känna själva. Foga sig efter uråldriga traditioner, gifta sig med nån som är ett bra parti. Grrrrrrr, jag blir så......

Jag grät och skvala högt här hemma så Steffo undrade vad som hänt när han kom hem och jag satt som ett vrak i soffan. Tyvärr var filmen inspelad för ett tag sen men jag hade inte hunnit kolla på den förräns nu och SLUTET var inte med. Typiskt mig. Men det var nog tur för det var precis så man klarade detta.


Man behöver se såna här filmer ibland för att inse vad fruktansvärt bra man har det. Bor med en som JAG har valt. Som är snäll mot mig och som inte äger en resturang.

Barna fick ju en lekstuga förra året. Den är målad på utsidan och far min har lovat att måla insidan. Men som vanligt med min far så tar det låååååång tid innan saker och ting blir gjorda men nu äntligen har vi börjat. Igår var jag och barna på Coop för att inhandla färg. Alma ville ha "låsa" och Alfred svart. Rosa kunde jag gå med på men svart var väl lite väl häftigt. Tillslut efter lite bråk så kom vi överens om rosa på väggarna och grått på lister. Väldigt milda färger....ingen chockrosa här inte. Färgerna hade människonamn så på väggen har vi Folke och på listerna blir det Rasmus. Sen var vi tvugna att ha nått i taket som bröt av sa vi så då blev det Alfred där (så nu är han nöjd också)
Så här tjusigt blir det...





Tur att morfar målar med barna...jag tål inte att se massa kladd och klen så jag höll mig undan






Det är inte jätteskillnad på färgerna så det stör inte så farligt med det rosa...här är inte listerna målade än, det blir i morrn.



Här ser man Vindruvan klättra upp. Visionen är ju att man ska kunna sitta på verandan och äta vindruvor om nåra år.
Till vänster om ingången är det ett Löjtnantshjärta och till höger Månadssmultron. Dom är nog större till nästa år.



Här har precis min lilla Pipranka börjat klättra. Den täcker nog halva lekstugan om några år. Och under kastanjeträdet är det precis planterat Rosenplister och Funkia (Hosta). Dom köpte jag på trädgårdsmässan i våras så kommer dom upp är det ett under. Dom har legat helt bortglömda i garaget men det var rötter på 4 av 6 knölar så vi håller tummarna.
Tillsist får jag bjuda på min Pionvallmoblomning. Den var underbar men kort kan jag säga. Nu är den redan död och bortrensad. Men jag har tremiljarder fröer till nästa år.





Sing so long...

Tänk om nån gjorde en sån här till mig. Alfred ( 6år)  har lovat och jag har faktiskt köpt hönsnät men jag tror nog det är oss övermäktigt. Kolla in Kvinnan av Stål

Jag är allt lite stolt över mig själv. Har funderat ända sen jag var på trädgårdsmässa i våras på hur man gör en rund maschallhållare i betong. Igår fick jag äntligen ändan ur och köpte en påse betong för hur som helst så blir det ju ingen hållare innan jag väl fått hem betongen tänkte jag. En av Almas alla badbollar fick tjäna som gjutform. Det var ju inte den mest stabila formen man kunde hitta så resultatet blev inte helt runt men å andra sidan så finns det nog ingen annan människa som har en sån här grej...än.




Det bidde betong över och intet skall ju förfaras så det blev en liten katt också






Och idag kom det avgörande momentet....själva urknackandet ur formen samt försöka få ur maschallformen. Om jag får säga det själv så blev det himla bra. Hållaren ser ut som en svamp och katten ser ut som en...katt men det är ju JAG som gjort det och då blir jag allt lite stolt.







Och här proveldar jag lite...men bara lite, den har nog inte bränt klart än riktigt så jag vill ju inte riskera att den spricker.




Jag har fått blodad tand men jag ska nog allt skaffa mig en blandare till borrmaskinen först för det var bra jobbigt att blanda för hand.

Jag har bara vart vaken 1½ timme (jag är en 7-sovare, jag vet) men ändå har jag vart som västa hemmafrun redan. Kanske skulle trivas med det jobbet (not).
Jag har kokat bönor, vita, stora, till mitt GI-liv och lagt in gurka. Här kommer receptet på det senare.

Tag en half slanggurka.
Denna går i delo i tre likaledes delar
Inlägg dessa i lämpligt kärl och strö öfver dessa,
                 2 knivsuddar salt och
                 1 knivsudd sackarin
Strö öfver dessa rikligt med  Krondill

Egentligen står det inte riktigt så i receptet men det såg lite mer ut som ett gammalt hemmfrurecept som gått i arv i generationer på detta sätt. Nu har vi vare sig recept eller husmorsgener som går i arv i vår släkt men slänga ihop en Lättsaltad slanggurka kan väl vem som helst göra. Och för er som är intresserade så ska det vara tsk (knivsudd) och socker (sackarin) och en hederlig 3-liter plastpåse (lämpligt kärl)

Nu ska jag gå och sylta in laken och safta sillen...får se om jag hinner blogga mer idag...har ju sååå mycket att göra...

För ett jättebra pumppass idag. Jag tänkte att det är bäst att tacka idag för i morrn lär jag nog inte vilja göra det om jag ens kommer ur sängen. Var ju ett tag sen man tränade nu va. Men det är ju dags att komma i Värdinna-på-bröllop-formen. Har skickat efter en klänning i dag. Den är INTE min stil men sååå fräck. Kommer väl se ut som en clown i den och gör jag det lär ni aldrig få veta vilken det var men är den snygg även på denna kroppen så lägger jag kanske ut den på bild. Ska kompleteringsbeställa en annan klänning i morrn som är lite mer bröllopsfin...(men den andre är såååå fräck...). 
Har även skickat efter skor. Hur ska det gå?? Jag som inte ens hittar skor som passar i affärn. Men det var med vid läst och i skinn så den kanske kan forma sig även efter dessa Kalle Anka-föttera. Och så var det 7 cm klack. Jaja, det går ju alltid att skicka tillbaka.
Nej nu blir det en kopp kaffe innan sängåendet...man somnar så bra då ;-)

Alma låg i badkaret och for runt, runt....
-Titta mamma...jag äl en skluvmejsel....
Snickarns tös eller??

Var på Tisdaxklubben i Lidköping igår. Lisa ringde och ville ha med mig. Var väldans tveksam för vad ska jag där att göra tänkte jag...knö sig fram mellan fulla folk och gå fram och tebaks mellan dansgolven och se alla som är på jakt. Men, men Lisa ordnade skjuss hem till dörrn åt mig så det var inte mycket att tveka på då tänkte jag.
Snälla snälla alla....om ni ser att jag får för mig att gå på nåt sånt här igen så säg till mig på skarpen.
Det jag iallafall konstaterade var att fast jag var gammal var jag inte äldst på stället och att det är sååååå jäkla gött att inte behöva va med på kvart i två ragget. Desperationen lyser i ögonen på dom som inget hittat innan. Hua.
Tacka vet jag Steffo hemma i Istrum (han ragga jag ju upp på Göteneparken för en så där tio år sen...kl. var väl en kvart i två på natten tror jag...;-))

Var bjuden på OS-fest i lördags. Det var en gammal vän och hennes kille som f.ö var min klasskamrat från 4-9. Det var en salig blandning på folk, både äldre och yngre och såna man kände och såna man inte kände och såna man kände förr men inte sett på maaaassor med år. Det var god mat och diverse olika tävlingar.
 
Vi blev uppdelade i lag och en ur varje lag fick ta sig an olika grenar medans alla tittade på och fick sig många goda skratt. Själv blev jag uttagen att prova på "gång". En sträcka på ett antal meter och runda en tunna och sen tillbaka. Jag, som då bor i urskogen, har ju den fördelen att inte så många ser mig när jag går på promenad så detta är nåt jag har övat på hemma. Mest för jag har undrat hur fort man själv kan gå utan att börja springa. Det ser ju verkligen inte klokt ut har jag tänkt, för det blir ett sablans vickande på ändalyckten för att det ska gå fort. Men vill man nu till varje pris vinna, som jag naturligtvis vill så är det bara att strunta i hur man ser ut och ge sig i kast med uppgiften.

Nu vet jag inte riktigt hur jag i min individuella gren klarade mig mer än att det blev ett stort damm-moln efter mig när jag gjorde min rivstart, men som lag gick det så pass tillvida bra att vi senare kunde kamma hem hela härligheten.

Både före under och efter tävligarna var man ju tvungen att hålla vätskebalansen på en (o)dräglig nivå men så här i efterhand tror jag nog att det hade räckt med hälften.Det märkte jag tydligt fast tyvärr inte förräns igår.

Väldans kul var det att prata med det gamla Hälleflygänget. Det blev mycket gamla minnen och våra kära respektive fick bara finna sig i detta men di verka ha kul på sitt håll.

Hällefly är en sjö (dypöl) där vi tillbringade alla somrar (och vintrar med för den delen) när vi gick i grundskolan upp till nån gång i början på gymnasiet där man sen började få andra intressen. (eller samma intresse, andra målgrupper ;-))
Där har vi grillat korv, fångat grodyngel (en del grodor satt även i träden) haft tältsemestrar, kört med moppe fram och tillbaka, kysst sin första kille (urk, tur det blev bättre ju mer man övade) haft våldsamma fester med ambulanshämtningar och mycket mer. Där bildades också det mytomspunna gänget Yahoo som hade Bockstensmannen som gud.(Tranorna flyger åt öster)

Många minnen kom och gick under lördagkvällen och det är underligt hur olika saker man kan minnas. Det som är jätte klart minne för en kommer en annan inte ihåg alls.( Inte konstigt för nu i efterhand kommer jag inte ihåg allt som sas ens i lördags men det hade väl kanske sin naturliga förklaring.)

Iallafall är det som så att det var en av dom roligaste fester jag vart på och den kvalificerar sig definitivt till Årets fest, så TUSEN TACK till Anna och Rickard för att vi fick komma. Vill ni ha odlingsråd till grödorna är det bara att höra av sig ;-)