Arvingarna spelar på Almesåsens festplats i Helås idag. Och jag och Karin är inte där. Stackars Arvingarna. Men dom får faktiskt klara sig utan oss nån spelning om året. Vi hade svår beslutsångest idag men kom sent omsider överrens om att vi inte orka och det är jag ju glad för nu kl 22.34 när jag änna ska gå till bingen. Har vart en hård dag med barnkalas, plantering av Pilkon och Luktärt, rensning av träggårdsgång (eller ja...nån meter av den i allafall, putsning av fönster (eller ja....5 av 16 i allafall, baksidan tar jag nästan aldrig. Vem fan ser dom där bak??) och utsättning av förodlad majs. Nu är jag dödstrött och morgondagen ser ut att bli lika hård. Klassfotboll till kl 14 och vuxenkalas vid 18-tiden. Phu...kan behöva semester efter detta men på måndag börjar allvaret. Då ska jag börja jobba. Trissvinsten har lyst med sin frånvaro nämligen. Man kanske behöver köpa lott då i o f  för att ha chansen.

Syster Yster har ju för tillfället inget internet nu när han blivit med hus precis så då får jag dra mitt strå till stacken och visa upp lille Elliot. Här väldigt sugen på mormors näsa.




Han trivdes med en gång i sitt nya hus. Det skulle jag med gjort för det var ett bra kap med fin utsikt över väderkvarnen i Örslösa. Och ett gigantiskt trädgårdsland där jag blev vrålavundsjuk på jorden. Men kunde säkert kört ner handen till armbågen utan att möta på motstånd. Annat än min cement jag försöker odla i.

Lycka till i nya villan Jessica, Conny och Elliot.

...att få bjuda sina bästa vänner på en härlig Hello Kitty-tårta...





Med fem godissugna tjejjer och Alfred var det bäst att dekorera med mer godis och det blev succe på Almas barnkalas.




Födelsedagsbarnet fick Polly Pocket docka, målarbok, en Askungenservis och en vattenpistol och då kan knappt livet vara bättre...





Alfred var lekledare och försökte sig på följa John...men vem följer vem egentligen??




Barnkalas är roliga men föräldrarna tycker det är bra att det är två timmar...två gånger om året.

Grattis Alma på fyraårsdagen. (En dag försent här på bloggen men jag lovar att vi var i tid in real life) Tack för hälsningarna Fam Ander/sson och Morre.

En glad och nöjd Alma vaknade i går morses till skönsång av familjen. Pakethögen bestod av tre hårda och ett mjukt som öppnades sist. I det första paketet var det köksmöbler till dockskåpet. I nästa var det ett hopprep och i det sista hårda var det en egen Singstar-skiva med Disneylåtar. Kläderna kollades knappt på. Så nu får vi höra Hej Nalle Phu och Mössens arbetssång dagarna i ända, blandat med lite hopprepshoppande och en gnutta ommöblering. Hon har nästan bara köksmöbler i dockskåpet så det är inte så mycket att leka med än men det blir det nog ändring på på söndag då det blir kalas här i byn.

Puss och kram min goa tjej, mamma älskar dig...




Alma på sin 1-års dag. Gud vad tiden går fort.

Skulle möta Alfred på skolan igår för ett besök hos skolläkaren. Han har några konstiga utslag som dyker upp med      (o)jämna mellanrum. När jag kom till skolan möttes jag av en hög med barn som ropade att Alfred har ont i magen. Han har fått sitta utanför klassrummet i dag. Sen hann jag inte mer än få syn på Alfred så fick vi springa till holken med honom. När vi var på väg hem tänkte jag att det är väl bäst att hämta Alma med i fall det är kräksjukan. Då hade hon precis fått springa och pjucka på dagis. Hem och göra i ordning hinken sen bäddade vi ner oss i soffan med Rallybrudar, endast avbrutna av toa-springet dom gånger dom kände att dom hann dit och inte ville använda hinken (till mammas stora lättnad) Det var tortyr nog att klappa ryggar och torka munnar på spybarn och bara vänta på det oundvikliga...som infann sig framåt eftermiddagen. Framåt kvällen låg jag och Alfred i sängen som två utsketna äpplamos och jag väste fram att usch vilken hemsk sjukdom detta är. Ja, men mamma...det finns värre, vi lever ju i allafall tröstade Alfred. Det har han ju rätt i även om jag i min mörkaste stund igår nästan önskade motsatsen.

Steffo fick också sin beskärda del av kakan, men bara för att han hållt sig borta nästan hela dan kom hans sjuka lite senare så det verkar vara av den agressiva sorten denna bacill. Både mamma och Lina låg också sjuka och vi kan antagligen tacka våran älskade syster Jessica för smittan ;-) Det tog ju alltid nåt kg så jag är inte allt för arg nu även om vi gick miste om våran husvagnssemester i Vänersborg. Och egentligen ska man väl skylla på sjukvården som säger att det räcker med 48 timmars isolation. Det gör det inte. Tydligen. Men att få se lille Elliot/Harry/Grodan/Lillgrabben var värt det hela det med.

Sen vill jag bara passa på att beklaga alla dom som träffade oss igår...skola, dagis och familjen Haiber och hoppas på att vi inte spridit något vidare. Som plåster på såren får ni en bild på mosters guldklimp (bild lånad från www.jessiessimplelife.blogg.se

              

Har idag avslutat mina matte- och programhanteringsstudier. Det gick ju över förväntan. Matten som jag hatat sååå för att jag verkligen inget fattat hade nog satt sig lite ändå för på sista provet om geometri och statistik fick jag MVG på och på det Nationella som jag gjorde igår...fick jag MVG på. Stoltare kan ingen vara. Nu var jag ju lite ojämn och fattade tydligen inget förrän på slutet för på de två första proven blev det ju bara G på så totalbetyget för kursen blev VG och det är ju betydligt bättre än IG som jag hade väntat mig. Då höjde jag mig ett snäpp här med sen slutbetyget från gymnasiet. Bra gjort Mallan. Programhanteringen gick om möjligt ännu bättre och där inkasserade jag ett MVG i slutbetyg. Nu har jag väl Arbetsterapeutprogrammet som i en liten ask va??

I morgon får jag förhoppningsvis mitt Historiabetyg också sen kan jag ägna mig helhjärtat åt Engelska B som egentligen inte är slut förrän i midsommarveckan men som jag ska snabba på med lite så jag kan kompletera med det betyget också. Om jag nu höjer mig i det annars kan det väl kvitta. Men jag kan ju intensivplugga med detta nu till 1 juni då jag börjar jobba igen så det kanske kan gå vägen. Jag kanske till och med hinner slänga in ett blogg inlägg då och då ;-)

Som kompensation för dåligt bloggande visar jag här upp Harry Albansson. Han är väldigt lik de där Ica-hundarna man fick för sin 25:- rabattlapp för några år sen =)


            

...men hinner knappt andas mellan prov och inlämningar. Sen gick ju söstra mi och fick sin lille guldklimp i fredags så det har prioriterats annat än blogg dessa dagar. Men tills jag återfår andan kan ni läsa hela födelseförloppet här.

Grattis till den sötaste lilla Elliot världen har skådat.

Sitter här på min programmhantering och borde egentligen göra en presentation i PowerPoint men just nu är jag alldeles för trött för att göra något vettigt. Det enda vettiga jag gjort i dag är att jag var ute i skogen och plockade Ramslök. Så nu är kvällen räddad. Undrar bara hur man gör när man fryser in den överblivna? Lägger man bara in bladen eller måste man göra nåt med dem innan typ hacka, förvälla eller dyl?? Svar mottages tacksamt.

F.ö håller jag på och tapetserar. Bildbevis kommer så snart jag orkat föra över bilder från kameran.

...har jag fått smaka på Ramslökssoppa. Och jag blev inte besviken. Den smakade som en dröm och med gott vitlökstoast till så var det pricken över i. Det var fam. Malmgren som bjöd när vi skulle byta tillbaka våra barn i kväll efter en dags lekande. Nu blir det svårt bara när vi ska bjuda tillbaka. Är det nån som har nåt förslag på nåt som är gott men inte helt vanligt att bjuda på (och helst nåt som ni tror att jag klarar av att göra).

Nu blir det i allafall till att gå ut i skog och mark och plocka Ramslök för har ska minsann göras ramslökspesto, ramslökssoppa, ramslöksbaguetter, ramslökssmör m.m.m.



(Bild lånad från    http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/allia/alliu/alliurs.html   )

Här åker jag inte och går Vallevandring för de har hotat med regn och åska. Och vad händer. Solen skiner. Får väl nöja mig med dessa bilder och vetskapen om att jag faktiskt kan gå där vilken annan dag som helst.

Var på Vårrundan i lördags och besökte då Hällekis och Lones affär. Där köpte jag ett väldigt fint halsband med ett stort glashjärta med svart bakgrund och med turkosa Kalla-liknande blommor i, öglan som det hänger i är också av glas. På måndagen skulle jag sätta på mig halsbandet. Jag tänkte att det är bäst jag inte tappar det i klinkergolvet. Sen tappade jag det i klinkergolvet. Nu har jag en väldigt fin bordsdekoration. Det är ett stort glashjärta med svart bakgrund och med turkosa Kalla-liknande blommor i. Öglan...? Vilken ögla?

Nej det är inte så allvarligt som det låter (hoppas jag). Det är bara jag som vart i grävtagen igen och antagligen har man nån muskel i ryggen som även hjärtat hänger ihop i för när jag försöker sträcka ut ryggen hugger det i hjärtat. Men en ny rabatt har i allfall blivit till. Jag grävde en förlängning på en gammal jag hade och satte där ner lite växter jag fått av grannen. Det var Rönnsumak, en stor udda Julros och en marktäckare vars namn jag helt förträngt. Ute på vår baksida har de som bott på tomten förr antagligen haft skrotupplag så där hittar man allt möjligt spännande under gräset. Massor med små glasburkar och en hel del zinkhinkar och en trasig emaljpotta. Den har fått plats i "nya" rabatten och däri sitter det taklök. Får se om dom tar sig eller om marktäckarväxten "äter" upp dom när den växt till sig. En gigantisk sten som jag fick upp när jag skulle gräva ner mina Dahlier fick ligga som trampsten mitt i. Det är nog tack vare den som hjärt-ryggmuskeln säger ifrån för normalt sett ska man nog inte orka lyfta upp en sån sten ur en grop i marken men jag här ju till dom envisa.







Det hann ju bli mörkt innan jag var färdig så det synns väl inte jättbra hur det blev. Jag har även haft egenprojekt på pilflätning. Dagen innan vi åkte till Stockholm så flatade jag ihop ett Pionstöd med hjälp av instruktioner i boken jag köpte på kursen. Min paroll är ju att "lite snett är inte lett" och framåt sommaren så synns ju inte stödet utan det är just bara ett stöd.





Själva stommen på plats, sen skulle man sätta i vidjor i ett korsmönster lite omlott...typ så här...




Nu två veckor senare har nästan pionen letat sig upp mellan maskorna men det får bli ett senare inlägg för nu står det matte på schemat. Har prov på Nationellt prov i Eng. B på måndag, matteprov på tisdag, prov i historia och data på onsdag och nationellt prov i matte nästa måndag. Det är ett hårt liv att va student.

Efter två dagar på KSS med väntan på prover, väntan på röntgen, väntan på provsvar, väntan på röntgensvar, gips på och gips av, ingen mat och 30000 böcker och Svensk Damtidning så kom sjukvården på att det inte är nåt fel med Alfreds arm alls utan att det nog var överansträngning (som vi frågade om det inte kunde vara redan från början) och att han skulle försöka vara precis som vanligt med armen.

Det är ju skönt att dom är grundliga men att det ska behöva va sån väntan på allt. Och att man inte ens får gå ifrån och äta, det borde väl vara det viktigaste i ett tillfrisknande, att man får mat i kroppen. Jaja, allt väl och sagan slut.

Ibland undrar man om det finns mening med saker och ting eller varför en del alltid ska råka ut för än det ena än det andra. Affe har haft ont i hö arm i helgen. Tänkte att det kan ha vart träningsvärk för han har kört gräsklippare och det är väldigt trögt för honom att dra upp och ner på aggregatet och växla. I lördags började det göra ont. I söndags ville han inte lyfta sin arm riktigt. Han skulle ändå va med på fotbollsmatch mot K-vif. Den hade han sett framemot länge. Matchen gick bra och de vann med 8-0 ( Arvid var en klippa i K-vifmålet, riktiga kanonräddningar. Tänkte som en målvakt redan från början och skar in framför bollen när han gjorde räddningarna) Affe var däremot inte riktigt sitt rätta jag. Höll sig lite bakom och sprang med armen lite hängandes. I morses kom han in gråtandes till oss och hade ingen kraft alls i armen. Han orkade inte att lyfta den och den gjorde ondare än tidigare. Steffo fick åka med honom till VC och sen vidare till KSS och han har en förmodad inflamation i handleden (inte samma arm som han brutit två ggr dock) och han är nu gipsad igen. Stackarn. Jag sa att det var synd om hans hjärna också som inte får bestämma sig för om den är vä eller hö hänt. Han tog gärna med vänster hand och skrev från början men efter andra brytningen  har han bara använt hö. Nu får han prova med vä ett tag igen då. Det blir väl förhoppningsvis inte så långvarigt för det är ju inte av eller så men det var lättare för inflamationen att lägga sig om den fick läka ifred. Nu borde det väl va över med gipsningar för hans del resten av livet hoppas jag.