Ibland undrar man om det finns mening med saker och ting eller varför en del alltid ska råka ut för än det ena än det andra. Affe har haft ont i hö arm i helgen. Tänkte att det kan ha vart träningsvärk för han har kört gräsklippare och det är väldigt trögt för honom att dra upp och ner på aggregatet och växla. I lördags började det göra ont. I söndags ville han inte lyfta sin arm riktigt. Han skulle ändå va med på fotbollsmatch mot K-vif. Den hade han sett framemot länge. Matchen gick bra och de vann med 8-0 ( Arvid var en klippa i K-vifmålet, riktiga kanonräddningar. Tänkte som en målvakt redan från början och skar in framför bollen när han gjorde räddningarna) Affe var däremot inte riktigt sitt rätta jag. Höll sig lite bakom och sprang med armen lite hängandes. I morses kom han in gråtandes till oss och hade ingen kraft alls i armen. Han orkade inte att lyfta den och den gjorde ondare än tidigare. Steffo fick åka med honom till VC och sen vidare till KSS och han har en förmodad inflamation i handleden (inte samma arm som han brutit två ggr dock) och han är nu gipsad igen. Stackarn. Jag sa att det var synd om hans hjärna också som inte får bestämma sig för om den är vä eller hö hänt. Han tog gärna med vänster hand och skrev från början men efter andra brytningen  har han bara använt hö. Nu får han prova med vä ett tag igen då. Det blir väl förhoppningsvis inte så långvarigt för det är ju inte av eller så men det var lättare för inflamationen att lägga sig om den fick läka ifred. Nu borde det väl va över med gipsningar för hans del resten av livet hoppas jag.