Var och handlade i blåa affären i dag och stod det en liten tjej vid schampoavdelningen. Först tänkte jag inte så noga på det men efter ett tag hörde jag ett märkligt ylande i affären, ibland lite närmare och ibland längre bort. Eftersom den lilla tjejen stod och var alldeles ensam så frågade jag henne om det kanske var hennes mamma som ropade på henne men hon bara glodde på mig. Hon var kanske tre år eller så och såg inte svensk ut. Jag fick rycka tag i en som jobbar i affärn och säga till henne att kolla den här tjejen så ska jag gå och se om det är hennes mamma som ylar (för det var vekligen ett ylande) En bra bit bort i affärn (blåa affärn är stor) så sprang det omkring en kvinna med ett barn i en kundvagn. Har du tappat bort ett barn sa jag. Hon nickade. Kom med här sa jag och lite influerad av mitt nationellaprov i engelska jag just kom från så sa jag : She's over here. Mamman sprang efter och när hon fick se det lilla barnet bakom en hylla brast hon i gråt och kramade henne jättelänge och pratade med henne på vad det nu var för språk de talade.

Jag gick därifrån med glädje i hjärtat (och känslig som jag är en tår i ögat) efter denna happy ending.