Vad var det jag sa

Det ÄR farligt att vistas ihop med mig...eller hur var det Lisbeth.?? Var det brandkåren som var utanför Brännebrona i går?? Det var i vilket fall som helst en trevlig tillställning med go mad o möe mad, väldigt hög musik och fina sagor. Det enda som var lite komprometterande var väl bilderna på mig och min dåvarande tvillingsyster. Jag lovar att jag aldrig ska bli tjock och brunhårig igen. Eller brunhårig kanske jag blir men inte väldigt kort frisyr och bollansikte. Enda trösten var att inte många kände igen mig....de trodde jag var nån annan.

Nu till nåt annat. Bara så ni vet så har jag slutat stalka Arvingarna. Jag ska stalka Scotts istället. Jag var ju på en spelning på dom för en sisådär 15 år sen. Säkert deras allra första. Och det var också en årsfest på Brännebrona. Söta killar tyckte 17 åriga Malin. Men det var ju lite lustigt när dom fick vänta på att mamma och pappa skulle hämta dom efteråt. Annat nu för tin antar jag. Så akta er nu Scotts för nu får ni inte en lugn stund.

Kommentarer
Postat av: Lisbet

Ja, det var en kul fest. När middag och prisutdelning var klart så satt jag kvar vid bordet en stund och tittar sen ut genom fönstret och var ser jag, jo minst 3 (tre) brandbilar som kör förbi. Vet ni var jag gör då, ställer mig upp och ropar MALIN. Alla tittar så konstigt på mig, förstår ingenting. Jag tar mig ner till källaren men där sitter hon så vackert vid bordet närmast orkestern och bara ler. Vi klarade oss Malin, det känns skönt, eller hur och kul blev det.

2008-11-02 @ 10:09:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0