Efter två dagar på KSS med väntan på prover, väntan på röntgen, väntan på provsvar, väntan på röntgensvar, gips på och gips av, ingen mat och 30000 böcker och Svensk Damtidning så kom sjukvården på att det inte är nåt fel med Alfreds arm alls utan att det nog var överansträngning (som vi frågade om det inte kunde vara redan från början) och att han skulle försöka vara precis som vanligt med armen.

Det är ju skönt att dom är grundliga men att det ska behöva va sån väntan på allt. Och att man inte ens får gå ifrån och äta, det borde väl vara det viktigaste i ett tillfrisknande, att man får mat i kroppen. Jaja, allt väl och sagan slut.